Möten schmöten

Jag vaknade klockan 5 i morse, eller blev väckt kanske jag ska förtydliga. Jag försöker sluta amma för tvåtusende gången så jag sover i gästrummet (eftersom lille herrn förser sig själv på nätterna när jag sover), men det hjälper icke mot barngråt. I alla fall inte när den inte går över. Det var bara att packa sig in i storsängen och tack och lov torkade det krokodiltårarna. Den här gången. 


Jag hade planer på att gå upp en sisådär timme senare, men när Bo sen spenderade 20 minuter med att försöka krypa in i min lille morgonrock, medan den fortfarande satt på min kropp, var det ingen idé att somna om. Jag applåderar mig själv för detta mogna beslut men jag ska hålla i möten hela dagen? Åh herregud. 

Dock oerhört peppad på att åka på konfereeeens! Det är min första med övernattning och det är banne mig på tiden. 


Jag vet inte var min namnskylt är men de här glasögonen borde lösa eventuella identifikationsproblem.
Men! Jag ska ha en på jobbet! Som jag åker till först! Win!

Det är TUR det

Jag sitter som vanligt på 517 på väg till jobbet (är det halvtimmes bussfärder som kommer rädda min blogg?) och gottar mig åt tanken på tomma korridorer. Inte för att jag skulle hata att träffa elever, men för att jag inte orkar. Efter lagom mycket meck och sena kvällar som ledde fram till lördagens möhippa i något slags crescendo, är jag ganska... trött. Men så kul vi haft! 


Imorgon lämnar mitt hemmagäng mig ett par dagar för att fira Anders systerdotters student, på onsdag är det fest med kollegorna och sen ska jag spendera torsdag-fredag med att bli en uppstyrd mänska digitalt. 

Sen då? Sommarlov thank you very much.



Ungen med guldgenerna.

End of the year

Slutet på vårterminen betyder slutet på läsåret och det känns som att vi bara andats, levt och brytt oss om betyg och utvärderingar på det senaste. 


Jag har haft en klass några veckor nu eftersom en kollega slutade lite hastigt pga nytt jobb, och igår lät jag dem skriva en mycket kort exit ticket som det kallas. En av dem skrev den lilla raden nedan och det fastnade för jag ser kanske inte så på min egen undervisning, men jag vill att det är så den ska kännas. Min klass som jag undervisat i svenska hela terminen hade överlag lite mer att säga, ömsom solsken och ömsom regn, men det vill jag grotta ner mig i en annan gång. 

Rättningshörnan.
Okej "ever" var kanske att ta i, men shit vad hudlös en är just nu; ALLT känns