Ze monster

Jag har vid ett flertal tillfällen redan svikit min nya busslinje för att åka via Barkarby. Det går fortare men eftersom mitt normala tillstånd inför byten är: zzzznark har jag ändå åkt EN buss. Mitt senaste tillstånd är mer: zzztress och då får en prioritera om. Just idag blev det ändå bra, trots zzzstress. 


Jag är inte riktigt igång med lektionsplaneringen och det är nog för att föda ångestmonstret. Jag hade på riktigt världens sämsta lektion igår eftermiddag när jag tappade bort mig helt och inte lyckades komma tillbaka på banan. Jag skyllde på syrebrist och hade som tur var ett gäng snälla 9:or som höll sig lugna och visade enormt tålamod med min tröga hjärna. 

Inatt vaknade jag till när Anders värmde mjölk till Bo och kunde inte somna om på minst en timme. Jag försökte kolla jobbmejlen för att lugna ner mig men lyckades inte uppdatera den. Oh well. Tur att en är van sen knappt en hel natts sömn på 2 år. 


Kolla mitt förskolebarn!

Möten schmöten

Jag vaknade klockan 5 i morse, eller blev väckt kanske jag ska förtydliga. Jag försöker sluta amma för tvåtusende gången så jag sover i gästrummet (eftersom lille herrn förser sig själv på nätterna när jag sover), men det hjälper icke mot barngråt. I alla fall inte när den inte går över. Det var bara att packa sig in i storsängen och tack och lov torkade det krokodiltårarna. Den här gången. 


Jag hade planer på att gå upp en sisådär timme senare, men när Bo sen spenderade 20 minuter med att försöka krypa in i min lille morgonrock, medan den fortfarande satt på min kropp, var det ingen idé att somna om. Jag applåderar mig själv för detta mogna beslut men jag ska hålla i möten hela dagen? Åh herregud. 

Dock oerhört peppad på att åka på konfereeeens! Det är min första med övernattning och det är banne mig på tiden. 


Jag vet inte var min namnskylt är men de här glasögonen borde lösa eventuella identifikationsproblem.
Men! Jag ska ha en på jobbet! Som jag åker till först! Win!

Det är TUR det

Jag sitter som vanligt på 517 på väg till jobbet (är det halvtimmes bussfärder som kommer rädda min blogg?) och gottar mig åt tanken på tomma korridorer. Inte för att jag skulle hata att träffa elever, men för att jag inte orkar. Efter lagom mycket meck och sena kvällar som ledde fram till lördagens möhippa i något slags crescendo, är jag ganska... trött. Men så kul vi haft! 


Imorgon lämnar mitt hemmagäng mig ett par dagar för att fira Anders systerdotters student, på onsdag är det fest med kollegorna och sen ska jag spendera torsdag-fredag med att bli en uppstyrd mänska digitalt. 

Sen då? Sommarlov thank you very much.



Ungen med guldgenerna.