Sjuk bebis, sjukt bra Charlotte

Lilleman har feber, vi vet inte riktigt varför. Han somnade vid 19-hugget som vanligt (oh well) och när han vaknade vid 23 var han ledsen och varm. Vi var bussiga klubben och väntade till inatt när tempen stigit till över 39 grader innan han fick någon alvedon eftersom BVC och 1177 och fan och hans moster sagt att en ska vara försiktig med det till bebisar. Och han sov helt okej fram till dess, så det var väl rätt beslut. Sen dess har det däremot inte sovits något ordentligt förrän mamman kom hem och kröp ner med honom nu på eftermiddagen. Jag behöver egentligen jobba och plugga och jobba lite till, och packa upp vore ju trevligt, men allt det där fick vänta och jag är inte ens stressad över det. 
 
Min gamla arbetsplats till vänster och ett exempel på en kollegas arbetsplats till höger. Låt oss säga att jag är mer som hen till höger nu. Eller nä, jag har inte ens en plats typ. 
 
Det är väl det som är skillnaden på att vara helt ny och att ha jobbat i FEM år. Jo, det är sant. Idag firade jag 5 år på Spånga och jag gjorde det med att visa ett "litet" bildspel som jag gjorde i Windows movie maker (det var kul!) och som jag hade lagt "lite" tid på. Prioriteringar är alltså inget som kommit med åren. 
 
Däremot det andra, och en mer "det löser sig"-attityd (som en ju bara kan få av erfarenhet, för har en inte erfarenhet så löser det sig faktiskt inte), det verkar ha hittat hem. Jag fann också den här när jag rotade runt i bilderna från mina 5 år som lärare och relaterade starkt: 
 
Det kan ha något att göra med att jag försöker gå på yoga, och träning överhuvudtaget, och bara vet att jag ser ut som en kalasmupp men att det måste få vara så, för de flesta är väl kalasmuppar i början. 
 
Gud, ett jävla vattenfall av vishet idag hörrni. Grattis till mig!

Jobbet

Måndag och tisdag var mina första jobbdagar sen lille herrn kom till världen, och de var väl... bra? Jag var kanske inte överlycklig över att trekka fram och tillbaka till himla Djurgården två dagar i rad, men det finns värre saker en kan göra som lärare än att glo på utställning med en grupp kids som sköter sig (vilket dessa gjorde). De här utflykterna ägde dock rum på eftermiddagarna, så förmiddagarna har varit ganska sysslolösa. De hade kunnat vara hur fullpackade som helst, och måndagen var visserligen lite meckig eftersom jag åkte hem och lunch-ammade pga skulle komma hem så sent, men ingen behövde vikarie och eftersom jag inte vet vilka grupper jag ska ha eller ens var jag ska sitta kan jag inte planera eller packa upp heller. Det kan bli sjuor, eller så kan det bli en nia, eller så tja, de kanske hittar på något nytt. Det känns bara segt att inte veta. Särskilt eftersom jag vet att de sjuor de i så fall tänker sig ligger utspridda över typ hela veckan, så då måste vi börja bråka om schemat och jag orkar inteeee..... 
 
Fantastiskt vacker promenad till jobbet i måndags morse, brukar plåta kyrkan för referensbilder på ljuset!  
 
Och Spånga IP då!
 
Det finaste var i alla fall att när vi hade infokvart i måndags morse hälsade skolledningen mig välkommen tillbaka och det blev en liten trött spontanapplåd. Så gulligt! 

Before it breaks

Här sitter jag och rättar uppsatser i språkhistoria och lyssnar på Adele och dricker pepsi max (mycket is!) och stressar över resten av högarna som ligger utspridda på sängen och pratar med buffande bebisen i magen och snorar och känner mig lätt febrig. 
 
Och jag vill komma ihåg det här. Att det var såhär det var. Veckorna innan. Små, små hälar uppkörda i revbenen. En kort promenad som tar en evighet. Konstant svettig även i den kalla våren. 
 
Att jag skulle ha tvättstugan men inte orkade för att sammandragningarna blivit så onda och täta, så jag kör ett par maskiner i lägenheten nu ikväll istället. Mitt i den tänkta tvättiden vaknade jag uppkrupen i ljusa sängen i ljusa sovrummet och mötte ett par bruna ögon i allt det ljusa, och en hand på magen. "Det är så märkligt för nu känner man verkligen," sa han, den där som jag är så jävla kär i. "Man känner de olika delarna." Ja, älskling, det är märkligt. Än märkligare att det är någon i min mage som är vaken när jag sover så hårt att kudden blir blöt av allt dregel. 
 
Snart ytterligare en detalj till sovrummet. <3