Livets moder

Min livmoder och mitt (jävla) bäcken har bråkat sen oktober. Jag uppvisade dessutom ett humör utan dess like där ett tag så trots en hormonspiral stadigt på plats gjorde jag ett grav-test. Och sen ett till i november. Neg neg. Googlade friskt här emellan saker som "gravid hormonspiral" och "gravid neg test" och hittade ingen mer tillförlitlig info än familjelivstrådar från 2008. 

Smärtan gick i alla fall inte över, så i början av december bokade jag tid hos sjukgymnast och ringde MVC och berättade om det härliga att jag fått tillbaka min foglossning. "Det låter jättekonstigt, den kan ju dröja sig kvar, men jag har aldrig hört om någon som fått tillbaka den utan att vara gravid igen". Jag fick en tid och gjorde grav-test även där och kollade att spiralen inte rymt eller var dum mot mitt ömma moderliv. 
 
Jag har nu gått hos sjukgymnast ett par månader, gjort övningar och kört MammaMage-appen lite mer seriöst. Fortfarande ont. Mer ont! Så jag ringde MVC igen och hon jag pratade med den här gången tyckte att jag skulle åka till gyn-akuten för att få ett ultraljud. Jag ställde mig frågande till att en ska åka till gyn-akuten utan att ha akuta besvär, men hon tyckte att det var helt rimligt. Hon på gyn-akuten var däremot också förstås frågande till vad jag gjorde där utan akuta besvär, men hjälpte mig med att boka en tid på en gynka i stan. 
 
Alltså den mannen... Han pratade fort och skojade mycket och tyckte inte alls att det var konstigt att jag fått tillbaka mina bäckenproblem när Bo var 4-5 månader för han menade på att jag ammat ur mitt skelett lagom till dess. Och så är jag ju tjock också. Inte konstigt att jag har ont. Lösningen på mina värkande kroppsdelar är alltså gå ner i vikt, träna och äta fetaost (han sa det!). Sen gjorde han ett ultraljud i alla fall och klämde på magen och jag sa: "aj, det gör ont där" och "där också", han sa: "oh, förlåt, dumma doktorn va" samt "det är tarmar, allt det där är tarm". 
 
Aja, det är inte synd om mig, jag har i alla fall min livmoder kvar. Och om det är tarmarna som bråkar utöver mitt (jävla) bäcken, får väl min ordinarie doktor, som jag förstår, klämma på dem nästa gång jag träffar henne.
 

En icke-vintagebeklädd härmapa

Jag är en ganska avundsjuk person och vet att ett av mina absolut fulaste drag är att jag kan vara så missunnsam. När jag läste litteraturhistoria min sista termin på universitetet skojade vi om att jag skulle starta en egen -ism, missunnismen (även kallad köttism efter mitt mest frekventa smeknamn just då; Köttis/Kötten). Jag tycker själv att jag blivit bättre på att glädjas åt andra, men en vet ju aldrig. OBS att detta ej nu eller någonsin (tror jag?!) gällt mina nära och kära; de unnar jag fan allt gott världen har att erbjuda och lite till. 
 
Min avundsjuka yttrar sig i såhär typ vuxen ålder att jag blir besatt av kända kvinnor omkring eller strax över min egen ålder. Besatt som i att jag kan störa ihjäl mig samtidigt som jag inte kan sluta att konsumera dem. Förra vintern var det Hannah & Amanda (jag har hört alla podavsnitt, vissa flera gånger, sett alla tvoddar och den där lycko-serien på svt flow samt köpt två böcker) och nu är det Elsa Billgren. Som jag suttit och scrollat igenom det där vackra blogg-flödet fullt av flärd och fina saker! Sen hon gick ut med att hon är gravid och beräknad cirka exakt en månad efter mig blev jag först exalterad, vilket alltför snart följdes av "det var då jävlar i min lilla låda vilken rosa moln-graviditet den där kvinnan verkar ha". När hon tycker att hennes gravida tuttar är underbara är mina ömma skämt på väg ut i armhålan. I sittande läge. Hon kan fortfarande ha sina vintageklänningar i vecka 20 och jag drog på mig gravid-tightsen vecka 10. Hon flashar sin släta, mjölkvita buk var och varannan dag och jag ser knappt längre under naveln på min men jag förstår på Anders att den är.. luden. Så jag tar bara "spexiga" bilder och glider runt klädd som en mupp, för det är liksom inte någon idé att jag ens försöker vara fin. Typ så. 
 
Idiot en (JAG) är hörrni. Men ibland får en bjucka på det också! Inte bara de politiskt korrekta känslorna som att jag är så oändligt glad över att kroppen odlar en unge - vackert vintagebeklädd eller ej. 
 
En bild när jag var fin. Eller åtminstone hade ansträngt mig.
 
I alla fall! Hon kommer att köra några önskeinlägg nu, så jag hänger helt enkelt bara på och härmar! Det första blir om när jag träffade Åbäket. Tyvärr verkar hon minnas allt från kvällen när hon träffade sin man, så där har hon ju redan vunnit. 

En svår sak med att jobba sommarskola:

Den sker inte på min arbetsplats. 
 
Detta kan ju låta som en spännande och härlig grej för en mänska som konstant letar efter NYTT, men.. nä. Ibland tar jag ju den där lilla svängen och funderar på var jag ska jobba sen, och nu kan jag stryka en potentiell arbetsplats från listan. Inte för att det är något fel på stället, det verkar snarare som att det finns en del som fungerar bättre än på Spånga; det är bara inte för mig (läs: inget för min OCD-sida som vill ha stenkoll på allt).
 
Förra veckan hade jag framförallt hand om det fåtal elever som läser engelska, och de hänger kvar den här veckan, men nu kör jag även svenska som andraspråk för nyanlända. Det är en, ehum, intressant företeelse att finta sig igenom två ämnen samtidigt. Tur att eleverna är snälla! 
 
Bra sak med sommarskolan: Adeola som gillar att matcha är där.