En bättre lunch

Igår trotsade jag energibristen efter två veckors förkylning och tog med mig barn + Åbäke till Östertälje för årets upplaga av draglagsträff! Den sker inte varje år, men hittills när det skett är det i november. Den här gången var upplägget: 1: lunch med barn och respektive hos Louise, 2: vuxenhäng bara vi 5 hos Helenis. Av redan omtjatade anledningar blev det bara lunchen för mig, och av samma anledning blev det bara kvällen för Helenis, men för att hon var precis nyförkyld och förmodligen smittsam för små kottar. 
 
Senast vi sågs allihop var november 2015, och då låg 3 av 5 kottar i magen. En till måste ha planterats där strax efter för 2016 satte vi 4 nya grabbar till världen. 
 
Och vad draglaget är orkar jag inte ens ge mig på in på. Det var en dragkamp när vi började universitetet 2006, det var en grej, vi är BFF:s for life osv. 
 
Varsågod, jag ger er: Louise & Erik, Amanda & Fred, moi + Bo, och Emil som redan kirrat två; Sixten & Abbe. För övrigt skiljer det 2 dagar och 30 gram på Bo och Sixten, och exakt en månad på Sixten och Erik. Kolla vilket järngäng vi skapat! Och vad bra deras föräldrar blir på bild! 
 
 
 
 
 

På okänd mark

I söndags peakade väl den här britt-sommaren med stört sköna temperaturer och sol. Som vanligt har jag svårt med prioriteringarna (eller så är behoven fler än vad en hinner/orkar med), så vi var inne på förmiddagen och städade. Såhär i efterhand borde en ju promenerat raka vägen ut och bosatt sig i närmsta lövhög med näsan upp. 

Efter Bosseman hade nappat lunch ett par timmar gav vi oss såväl ut och när folk mötte oss med ICA-kassar fulla med svamp på väg ut ur skogen blev vi (läs: Anders) lite missmodiga, för det var tydligen det som var målet. Svamp! 

Jag har knappt gått åt det hållet på Järvafältet och dessutom tog vi en ny sväng. Helvete vad fint det var! Och vad kul det var att leta svamp! Jag har hittills i mitt 32-åriga liv aldrig plockat någon svamp; åtminstone inte med målet att äta den. Det här kommer låta så sjukt nu, men jag kände mig som en riktig människa? Normal liksom? Det är inte ofta jag gör. En medelmåtta, yes, men normal? Nej nej. 

(null)


(null)


(null)


(null)


(null)





Hade middag igår

I maj genomförde ju vi en helvetes-flytt. Rätt ofta känns det som att vi fortfarande inte är klara med den, men det kanske beror på att vi ska renovera exakt hela lägenheten, för flyttat har vi. Alla saker är på plats, inget kvar på Åvingegränd. Där bor någon annan och det känns så sjukt att tänka på att det nästan inte går. I VÅR lägenhet? Men fint också! Det hade känts sorgligt om ingen tog hand om den. 


För att genomföra flytten hade vi hjälp på lite olika vis, men framförallt var det tre kvinnor som möjliggjorde allt och det var Maja, Helenis och Sofia. Jävlar vad vi bar! 

Sen gick en sommar och folk var iväg och sen kom höstkanten och vi bjöd in till middag för att tacka. Inte förrän igår, halvvägs in i oktober, lyckades vi matcha alla inblandade. Det var storartade planer på trerätters och olika sorters drinkar, och det blev vår gamla trötta (men ack så goda) texmex i form av carnitas på quorn. Lite extra lyxiga med ett försök till majskolvarna 
på Café Havanna, picklad rödlök och hemgjord salsa samt gucca med extra mycket gucc! Dvs avokado. 

Tog jag en endaste liten bild på vare sig de fantastiska kvinnorna eller den fantastiska maten? Nej. Jag tog kort på mitt barn. För ovanlighetens skull.