Det är så sjukt

Jag har alltså ett utkast till inlägg som påbörjades förra torsdagen, och som jag skrivit på bitvis kanske 4-5 gånger utan att det blir klart. Det är inte ens särskilt intressant, men jag vill ändå skriva klart och det tycks mig vara en omöjlighet. Bloggandet. En nu såhär i efterhand uppenbarligen naiv del av mig trodde att jag skulle ha tid att "greja" de senaste dagarna när vi varit hos jordens mest engagerade mormor, men tji fick jag! Mina juveler krävde sin egnavuxen ända fram till läggdags och så var det med det. Min stackars lilla tygpåse med garner till mormorsrutorna jag håller på med, låg där och hånade mig i soffan medan Allan försökte skrika hål i huvudet på mig, eller luras med att somna. Och det är klart att det är mest synd om honom som är så förtvivlad att han måste skrika, men lite synd om mig var det också. 

Anywho! Några rafflande rapporter blev det inte i alla fall. Just nu sitter jag på en bänk på Biblioteksgatan och väntar på Jessica och Ella som fortfarande är inne på butik, och Allan sover i vagnen. När de kommer ut hoppas jag innerligt att nästa stopp är ett där en kan äta och inte blir hatad på pga barnvagn (lite den feelingen inne i redan nämnda butik då den var full med fölk). 

Jessica är uppe från Göteborg för den magiska konserten vi var på igår, samt lite så kallad egentid. Det är väl den som pågår i detta nu. Om konserten kan jag inte säga så mycket mer än all hail queen Seinabo Sey. Jä-hävlar vad hon kan sjunga. 

(null)
En mycket otydlig bild på drottningen där i mitten. 

(null)
Allan fick gullig present av tant Jessica. 

(null)
Och massa gos såklart! 

Jag har en NY telefon och noll plats i sängen

Håll nu alla jävla tummar ni har för att den här håller för jag orkar inte mer. Det sista jag ska göra är att ringa Comviq och fråga var min rabatt för sveda och värk är, och sen hoppas jag ha exakt noll kontakt med dem förutom betalning av räkningar. Det är väl ett måste antar jag. 

Jag ligger som vanligt inklämd i sardinburken som är vår säng. En naken 2-åring tryckt mot ryggen och en bebis ammande framför mig. Bebisen hade pyjamas fram till nyss när jag upptäckte att han hade kissat ner den. Så många plagg en byter på en dag! Allan är både en kräkis och en ryggbajsare. Plus att vår knappt pottränade storebror kan slänga sig in i mixen med något toabesök i brallan då och då. Men tvätta är ju kul! Det är att kränga på kläder på en tjock bebis (korvkorv) och en sprattlande unge som frestar mitt psyke. I alla fall! Längst bort ligger min man och småsnarkar, han somnade innan Bo (som till slut däckade på mig i soffan). När jag välte ner ungen i sängen väckte jag Anders och frågade om han ville se ett avsnitt av Ozark och äta chips. Det ville han. Dock ville väl inte hans kropp det för han fortsatte att sova. Och här ligger vi nu! 

(null)
Jag delade visserligen det här ursöta på instagrams tidigare, både flöde och stories, men det kan ju knappast skada med ett medium till! 

Så fort Allan snaskat klart ska jag dra mig loss och ninja mig ur den här ormgropen, virka ett par rutor och se klart avsnittet av Arbogafallet jag höll på med när jag hörde bebis-gny. Sen ska jag skärpa mig och somna innan 12! 

Det var allt. 


En dag när det inte gick

Jag ska inte skriva ytterligare ett blogginlägg där jag ingående beskriver alla mina graviditetsbesvär; vi kan väl bara konstatera att sömn och bäckensmärta är en dålig kombo överlag. Jag fortsätter jobba 50% men med brasklappen att går det inte, så går det inte. Och idag gick det inte. Jag lämnade Bo på förskolan och åkte hem och sov 3 timmar, åt rester till lunch och försökte rätta lite uppsatser. Dock är det ju, som ni säkert har koll på, ganska varmt ute, och min kropp reagerade med ömsom illamående och ömsom yrsel på detta just idag. Trots nerdragna persienner och korsdrag. Anders fick således hämta Bo och de drog på Erikshjälpen (på en tisdag, jo, jag tackar ja), och jag kunde försöka lite till med mina himla uppsatser. Är jag klar? Nej. Har jag en miljard saker att rätta inför betygssättning nästa vecka? Ja. Men what else is new. Varför ändra ett vinnande koncept och så vidare? Oavsett hur "vinnande" det egentligen är. 

Pippi! sa barnet när en luftballong flög förbi i lördags. Avsnittet med ballongen är ett av hans bästa.