Skratt

Jag loggade precis in på bloggen, såg statistiken och insåg sedan att det var till idag jag köpt sån där "synas" (för poäng en tjänar på att ha annons-header - vet inte om detta försvinner sen pga förlusten av PRO?), och vad blev resultatet? FÄRRE besökare idag än igår. En synas är alltså en typ annons i marginalen när en är inne på sajten, och tidigare när jag använt sån har det ändå drällt in några extra läsare. Som inte stannar kvar. Kan det vara att jag är så oregelbunden? Eller att ingen läser bloggar längre? Det finns ju instagram! Med stories!  
 
Imorgon blir Allan 2 månader och mitt äktenskap 4 år, vilket tydligen är fruktbröllop? Jag gissar att vi inte köper några presenter i år heller. Förra året var det läder och Anders fick visserligen ett läderarmband i julklapp sen, så jag tycker väl att jag gjorde rätt för mig. När min förlovningsring pajade cashade Anders in några extra tuss för en sten med bättre kvalitet så han är all set för ett tag TYVÄRR. Förra veckan tog jag på mig ringarna igen efter de varit av i nästan ett år. Jag vet inte om det är att jag svullnar tidigt i mina graviditeter eller om det är att jag inte klarar av något som sitter åt från ungefär dag 1 som gör att de åker ner i smyckesskrinet i vecka 8, men där ligger de och skräpar till den värsta vätskan är ur kroppen efter förlossning. 
 
Nej, jag har inte målat naglarna, den här är från februari förra året när ringen var nylagad. 
 
Det är så knas det där, att jag har två graviditeter, två förlossningar och två barn, så att en nästan kan börja generalisera, eller hade kunnat göra om ovanstående hade något gemensamt. Den enda framträdande likheten hittills är plus 4-kilos-bebisar som lägger sig med näsan upp och tar ett dygn på sig att komma ut. Men det är ju fint att veta till nästa gång! 
 
Allans passage till en stor kille på 2 månader har kommit med en schemaändring som ställt mig lite på ända. Hittills har han för det mesta sovit mycket på dagen; han däckade strax innan eller under lämning av Bo på föris vid 9, och sen var det sova fram till eftermiddagen med ett ish-timmeslångt avbrott för snaska patte vid 11-12 någonstans. När han vaknade på eftermiddagen var det ätfest fram till kvällen, men då hade jag ju snart Anders på plats och ett par händer till - en essentiell tillgång i livet med en bebis i allmänhet, och i synnerhet med tillägget 2-årig storebrorsa. Nu har ätfesten spridit ut sig över hela dagen men med något längre pauser emellan. Han är alltså vaken längre stunder, och om det inte äts då, ska det åtminstone bäras. En rimlig önskan kan en tycka, men hur ska jag då ta mig ut? I måndags var vi på väg till IKEA i 3 timmar och då glömde jag ändå att borsta tänderna. Det berodde delvis på mitt till en början lugna tempo när han somnade efter frukost; i den naiva tron att han skulle sova ett bra tag tog jag en dusch och unnade mig lite plock medan Bo kollade barnkanalen. Hade jag blott anat att det var den halvtimmen av lugn och ro den förmiddagen bjöd på, hade jag slängt på både mig själv och storebrorsan kläder fort som ögat och dragit iväg. 
 
Och nu blir ni förvirrade, jag fattar det. Bo föris, Bo hemma, vad är det här för hela havet stormar? Bo är alltså hemma med mig och Allan på måndagar och fredagar, och går på föris tis-ons-tors 9-15. Hittills känns det som ett kanonupplägg eftersom jag absolut inte orkar vara rolig morsa fem dagar i veckan, och han dessutom älskar förskolan. Imorse dansade han i hissen på väg ner och skrek: "gå till dagis!!" 

(null)

Det sista jag skriver om telefonhelvetet

Sista delen i historien om min iphone X som jag beställde ny i juni. Läs och gråt! 
 
Ni som hängt med vet att den ungefär en månad in i vår relation började bete sig galet, och gjorde så i 2-3 dagar. Under tiden hann jag gravidgråta jättemycket (eftersom jag var i vecka 40 och fick p a n i k) och komma fram till att jag nu också hatar Comviq (en hatar ju 3 rätt mycket sen tidigare). Sen funkade den felfritt och ytterligare en månad senare lade den av igen. Jag lyckades få igång den korta stunder vid ett par tillfällen, bara för att påminnas om hur många videor som faktiskt fanns från förlossningen, BB och Allans första två veckor i livet, jag hann dock inte rädda dem. Nu har det gått ännu en månad och jag har fått tillbaka den, lagad och allt. NEJ, det finns inget kvar på den. Gissa vem som har börjat betala för icloud? 
 
Ack, självhatet. Och varför hade jag inte sparat på datorn som jag brukar? Särskilt när jag visste att den var labil? Ja, det var 35 grader varmt och jag var nyförlöst, jag vet inte hur klara mina tankar var, men ändå!  
 
För en mänska som är besatt av att dokumentera (jag håller ju på att rensa bland mina 40 000 bilder som ni vet) är detta ett trauma, men jag har ändå hunnit marinera och försöker komma över förlusten. Jag försöker tänka att bara för att till exempel videon på när Bo träffade sin lillebror för första gången inte längre finns, så hände det ju ändå. Den där lilla näven som han till slut vågade lägga på Allans kropp. "Bebisen tuttar!" som han sa när mormor visade. Att han blev rädd och drog bort samma lilla näve när Allan gnydde. Allans lilla nyförlösta rödmosiga ansikte och den vita bodyn som var det första plagg han hade på sig. Det hände ju! 
 
Och bilderna finns. 
 
Phew.
 
 

What’s cooking, good-looking?

En liten punktlista för att kicka igång: 

  • Allan har blivit ca 5.5 vecka och på månadskontrollen förra veckan vägde han strax över 5 pannor och var nära 58 cm lång. Återkommer till detta! 
  • Jag har börjat banta med hjälp av viktväktarna men det är så trist att vi inte behöver prata mer om det. Jag kan bara nämna kort att jag får äta nära dubbelt så många points nu när jag ammar, mot sist jag körde, och många fler grejer är NOLL - ändå är det svårt? För mig alltså, vem annars som helst hade säkert rett ut det, mvh, hungrig. 
  • Mutti/mormor har varit här i helgen. 
  • Bo har börjat på ny förskola. 

Lill-Allan då, ej så liten! De här maratonamningarna fortsätter att frekventera mina eftermiddagar samt kvällar, och den där extra flaskan med ersättning sticks nu i det hungriga lilla gapet dagligen. Inte längre för att mina bröstvårtor skriker, utan för att Allan skriker på mina bröstvårtor några timmar in i loppet. Jag antar att det tar slut? Ja ja. Det är ju bara befriande att han tar flaska, och sen vill jag kanske inte att den ska vara en nödvändighet eftersom det blir osmidigt i längden (orka släpa med sig flaskor, ersättning och det så fort en ska nånstans - jag är för lat!). Han börjar i alla fall få små fantastiska veck på sin fantastiska lilla kropp och kinderna då! Kinderna! Mer bebiskinder till folket. 

(null)

Vår andra solstråle är inte så solig den här veckan; första veckan härnere på nya föris gick jättebra. Anders var med 3 dagar, sen var Bo själv torsdag-fredag. No probs! "Pappa gå" hette det t ex på torsdagen vid lämning. Den här veckan har han gråtit alla morgnar, och igår och idag började det redan hemma. Hur allvarligt ska en ta det? Han gråter ju rätt ofta sen några månader tillbaka, men det är klart att det är en stor omställning som påverkar honom. Han går i alla fall en kort dag till, sen blir det helg för Bosseman. Nästa vecka kör vi 4 dagar, sen är det meningen att det ska bli 3, men vi velar över hur vi ska lägga upp dem. 

Att mormor hälsar på är förstås alltid en höjdpunkt, men höjdpunkten på höjdpunkten den här gången var Junibacken. Vilket ställe! Dunderkul ju. Jag var dock rätt slut efter alla de där timmarna med tjock-Allan i selen (en får inte ta med barnvagn in), men Bos lycka gör det förstås värt det! 
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)