Mad Max

Min man är inte smidig med barnvagnen bland folk. Han uttryckte redan innan Bo föddes att barnvagn var röva och att han bara tänkte använda sele i kollektivtrafik osv. Jag insisterade ändå på ett barnvagnsköp och det kan vi väl båda hålla med om var ett bra köp såhär i efterhand. 


Men som mitt hjärta befinner sig i halsgropen när det är mycket folk. Anders "kör på" så att säga. Jag tror att det är för att han blir stressad men jag vet inte riktigt. 

Och även om vi kan vara överens om att det är bra att överhuvudtaget ha en barnvagn tvivlar vi ibland på om just den barnvagnen vi valde är så himla härlig. Igår konstaterade vi att den tappat en skruv och det har Anders nu lagat tillfälligt med någon annan form av skruv som sticker ut. Kan ni tänka er min burdusa man bland folk med en barnvagn i princip smyckad med vapen? 
Nervositeten vet inga gränser. Han har dock lovat att fixa den ordentligt och jag hoppas innerligt att det sker innan någon blir av med en fotknöl eller två. 


Fin resa hem från Väsby, med den normala sidan vagn till.

Ett par favoriter på mitt barn från Skansen förra helgen

Bosses "moster Tjebbs" kom med världens bästa idé efter att ha skådat bild på honom och fåren i Akalla by och den var: Skansen! Männen fick också följa med och det var en superfin dag på alla sätt och vis. Jag håller i detta nu på att redigera bilder, men här kommer ett par jag gillar (eftersom det är lika bra att slänga upp så fort jag får feeling och inte "när jag gjort klart allting", för det blir aldrig klart). 
 
 
 
Och så vill jag bara säga: hörrni ettåringar? Vet ni hur kul det är med ettåringar? Hade ingen aning. Bo har ju varit den finaste pojke världen sett sen han föddes (of course), men nu är han så gullig att jag får spader. De små bissingarna som kämpat sig fram genom tandköttet. Omkring-tultandet. Rump-viftandet och armarna som går igång när han hör musik. Alla ljud och nya konsonant-kombos som rullar fram på tungan hans: dobidobidob. Förtjusta tjut och skratt. Hur han drar iväg nånstans i lägenheten och leker själv, och river ner sina böcker och bläddrar och bläddrar och bläddrar. Plus, som ni som följer mig på instagram har alldeles för god koll på: gosset! Jag har ju gosat ihjäl detta barn sen dag 1, men nu när han gosar tillbaka och själv inititerar det och man får mjuk bebishud i famnen helt oombett är det något annat. Det är ett mys utan dess like.  
 
Jag skulle vilja rekommendera en ettåring till alla. Over and out. 

Det är TUR det

Jag sitter som vanligt på 517 på väg till jobbet (är det halvtimmes bussfärder som kommer rädda min blogg?) och gottar mig åt tanken på tomma korridorer. Inte för att jag skulle hata att träffa elever, men för att jag inte orkar. Efter lagom mycket meck och sena kvällar som ledde fram till lördagens möhippa i något slags crescendo, är jag ganska... trött. Men så kul vi haft! 


Imorgon lämnar mitt hemmagäng mig ett par dagar för att fira Anders systerdotters student, på onsdag är det fest med kollegorna och sen ska jag spendera torsdag-fredag med att bli en uppstyrd mänska digitalt. 

Sen då? Sommarlov thank you very much.



Ungen med guldgenerna.