What’s the plan, Stan

(null)
 
Eftersom exakt en person reagerade när jag lade upp den här bilden på stories på instagrams, och hen inte ens såg eller kommenterade problemet, känner jag mig nödgad att förklara. Bildtexten löd: familjeplaneringen inför 2019 börjar bra. MED ATT JAG SKREV 2018! Det tog för övrigt hela "mötet" innan någon av oss upptäckte det. Dock har jag förstått att själva tilltaget med planering har inspirerat - varsågoda! Det är faktiskt skitbra med möten, särskilt om en är föräldraledig och därför inte får gå några riktiga sådana. 
 
Vi har inte så många punkter på listan, vi räknar med att renovera köket och tillhörande bestyr, kommer att lämna oss lika själsligt som ekonomiskt slutkörda. Dock tänkte vi ändå slå till med en resa, eftersom det är tre år och två barn sen jag var i New York, och mitt liv kräver att andas New York-luft, egentligen med tätare intervaller, men särskilt nu. Jag har förstås skrivit några klyschiga mål för mig själv, men för familjen gäller alltså detta: 
- renovera allt vi tänkt i lägenheten, inklusive massiv köksrenovering
- resa till New York (och Florida?!)
- inte vara gravid eller föda barn 
 
Den sista punkten pga min historik är denna: 
2015: blev gravid med Bo
2016: födde Bo
2017: blev gravid med Allan
2018: födde Allan
 
Inte för att jag ångrar något av det, jag har fått precis som jag velat och önskat. Men 2019 är gravidfritt. 
 
(null)

(null)
Allt jag velat och önskat

Babysimmis

Nu har det gått en dryg månad sen jag sist skrev och jag har fått otaliga meddelanden från alla mina fans om att jag måste skriva. Skoja, Johanna som är uttråkad och väntar på bebis har frågat två gånger, men det värmer! 
 
Den stora frågan är förstås om jag börjat bära mitt barn i sjal eller shoppat tygblöjor än, men svaret är nej och nej. Jag bär ungen i selen till och från, men inte om jag inte måste för han är ju som bekant... tung. Vi var på babysim första gången igår (egentligen började det förra veckan men då var jag stört förkyld) och jag har aldrig sett så stora ögon på någon som på sim-tanten när jag berättade att han är 4.5 månad. "Men han är ju gigantisk!" Ja ja, han är maffig. Biffen. Bjässen. Tjock-Allan. Älskade älsklingspojken. Han kommer nog gilla babysimmet i alla fall, vi är bara 3 bebisar + mammor i gruppen. Lite skillnad från när jag och Anders gick med Bo på kvällstid och hela bassängen var full med typ 6-8 ungar och två föräldrar på varje unge, men jag önskar ju ändå att vi hade kunnat gjort samma med Allan för det är en stört mysig aktivitet att göra ihop. Dessutom tog alltid Anders Bo i omklädningsrummet och det är en logistik ska ni veta. En hal, tung liten sprattlare att hålla i ordning på och tvätta samtidigt som en ska tvätta sig själv och byta om, och hur tätt inpå ska en dra på dem världens minsta badbyxor för att förhindra olyckor osv. Jag gjorde typ alla rookie-misstag en kan göra, men vi löste det, och jag kom i tid för att hämta Bosseman på förskolan. En rolig grej med Bo just nu? Han har börjat laborera med språket på så vis att han lägger till -is på ord. "Ska vi åka till stanis?" 
 
 
Bosse & Anders i bassängis back in the day. 

Kookoo diaper lady

Jag insåg när jag hade avslutat inlägget igår att det kanske lät som att jag tycker att folk som kör med tygblöjor och sjalar sina barn är lite kocko, och det kan de ju visserligen vara, men inte generellt så nej. Det jag menade är att den tid och eventuell ekonomi det tar att sätta sig in i/prova sig fram till ett tygblöjesystem som funkar för en, vore kocko för mig att ge mig på just med tanke på nivån av prestationsångest (för det är väl det, det handlar om, allt det här - återkommer till det), samt att sjala just MIN tjocka onge kanske inte är optimalt med MIN onda kropp. Men det där fattade ju ni. Jag insåg också att de där eventuella inflammationerna jag nämnde igår, förmodligen är en direkt konsekvens av att jag just burit Allan länge i sele och skumpat runt här några kvällar på sistone. Förutom att det gör ont i höfterna och "kuddarna" bak på ryggen (precis ovanför rumpan), gör det också ont i ryggen och axlarna, särskilt mellan skulderbladen. Min vikarierande fysioterapeut Ellen sa att det dessutom är klassiskt att ha ont i just de kuddarna (ja, det är alltså muskler därunder) efter en graviditet beroende på hur en belastar en gravid kropp. 
 
Nu har jag brasklappat klart. 
 
Tygblöjor ja, hohojaja. Jag hade ingen aning! Jag tänkte att det handlar väl om märken som med allt annat, men tji fick jag. På sistone har mina vakna kvällar gått åt till att scrolla i dessa facebook-grupper och googla som besatt, så jag har väl redan lagt viss tid, och kanske landar jag i att jag vill prova i alla fall. Jag gillar idéen att minska på engångsartiklar överlag och helvete vad blöjor det går åt - skulle vi dessutom föräras med en till unge om några år sparas det ju i slutändan både på pengar och miljö. Men det finns alltså olika "system", olika typer av blöjor och det är all-in-ones och det är såna med byxor och ilägg och det är olika material på både byxorna runt om och iläggen, och för att inte tala om formen på det en lägger i byxan! Första gången jag insåg allt detta kändes det som att min hjärna brann. 

Igår somnade mina barn 19:30 (Bo) respektive 20:15 (Allan) men jag vågade inte säga något ifall jag jinxade det. Det spelade dock ingen som helst roll för idag var vi tillbaka på banan med det vanliga utdragna förloppet på 2-3 timmar och sisten somnade till slut klockan 22:25. Skona mig. 

Nämen det är väl klart att han inte åt soppan. Han åt en brödbit och skrek efter välling sen.