Skratt

Jag loggade precis in på bloggen, såg statistiken och insåg sedan att det var till idag jag köpt sån där "synas" (för poäng en tjänar på att ha annons-header - vet inte om detta försvinner sen pga förlusten av PRO?), och vad blev resultatet? FÄRRE besökare idag än igår. En synas är alltså en typ annons i marginalen när en är inne på sajten, och tidigare när jag använt sån har det ändå drällt in några extra läsare. Som inte stannar kvar. Kan det vara att jag är så oregelbunden? Eller att ingen läser bloggar längre? Det finns ju instagram! Med stories!  
 
Imorgon blir Allan 2 månader och mitt äktenskap 4 år, vilket tydligen är fruktbröllop? Jag gissar att vi inte köper några presenter i år heller. Förra året var det läder och Anders fick visserligen ett läderarmband i julklapp sen, så jag tycker väl att jag gjorde rätt för mig. När min förlovningsring pajade cashade Anders in några extra tuss för en sten med bättre kvalitet så han är all set för ett tag TYVÄRR. Förra veckan tog jag på mig ringarna igen efter de varit av i nästan ett år. Jag vet inte om det är att jag svullnar tidigt i mina graviditeter eller om det är att jag inte klarar av något som sitter åt från ungefär dag 1 som gör att de åker ner i smyckesskrinet i vecka 8, men där ligger de och skräpar till den värsta vätskan är ur kroppen efter förlossning. 
 
Nej, jag har inte målat naglarna, den här är från februari förra året när ringen var nylagad. 
 
Det är så knas det där, att jag har två graviditeter, två förlossningar och två barn, så att en nästan kan börja generalisera, eller hade kunnat göra om ovanstående hade något gemensamt. Den enda framträdande likheten hittills är plus 4-kilos-bebisar som lägger sig med näsan upp och tar ett dygn på sig att komma ut. Men det är ju fint att veta till nästa gång! 
 
Allans passage till en stor kille på 2 månader har kommit med en schemaändring som ställt mig lite på ända. Hittills har han för det mesta sovit mycket på dagen; han däckade strax innan eller under lämning av Bo på föris vid 9, och sen var det sova fram till eftermiddagen med ett ish-timmeslångt avbrott för snaska patte vid 11-12 någonstans. När han vaknade på eftermiddagen var det ätfest fram till kvällen, men då hade jag ju snart Anders på plats och ett par händer till - en essentiell tillgång i livet med en bebis i allmänhet, och i synnerhet med tillägget 2-årig storebrorsa. Nu har ätfesten spridit ut sig över hela dagen men med något längre pauser emellan. Han är alltså vaken längre stunder, och om det inte äts då, ska det åtminstone bäras. En rimlig önskan kan en tycka, men hur ska jag då ta mig ut? I måndags var vi på väg till IKEA i 3 timmar och då glömde jag ändå att borsta tänderna. Det berodde delvis på mitt till en början lugna tempo när han somnade efter frukost; i den naiva tron att han skulle sova ett bra tag tog jag en dusch och unnade mig lite plock medan Bo kollade barnkanalen. Hade jag blott anat att det var den halvtimmen av lugn och ro den förmiddagen bjöd på, hade jag slängt på både mig själv och storebrorsan kläder fort som ögat och dragit iväg. 
 
Och nu blir ni förvirrade, jag fattar det. Bo föris, Bo hemma, vad är det här för hela havet stormar? Bo är alltså hemma med mig och Allan på måndagar och fredagar, och går på föris tis-ons-tors 9-15. Hittills känns det som ett kanonupplägg eftersom jag absolut inte orkar vara rolig morsa fem dagar i veckan, och han dessutom älskar förskolan. Imorse dansade han i hissen på väg ner och skrek: "gå till dagis!!" 

(null)

Kommentera här: