Mitt rafflande liv

Långfredag och kroppen har känts helt slut efter veckan; det känns som att jag gjort så mycket, liksom mer än vad jag egentligen orkar. Vad det handlar om är att jag haft en grej inplanerad nästan varje dag, utöver lämna-hämta Bo, och det borde ju inte vara övermäktigt men vem är jag att bestämma över min gravida kropp?
 
Tisdag: inskrivning på ny MVC (återkommer till detta), onsdag: lunch med höggravid Tjebbis, torsdag: "storhandla" på Willys medelst barnvagn. Lägg lite tvättstuga, lite överfulla bussar osv. på det och så har vi något som känns som en meckig arbetsvecka. 
 
Fredagskvällen spenderas framför Let's Dance, och jag lyckades få Åbäket att sitta bredvid nästan en hel timme, men sen dog hans telefon och då var det banne mig nog. Bo sa redan efter maten, typ halv 7, att han skulle sova vilket jag trodde sådär på eftersom han kommit på att han får nappen om han säger att han ska sova, men titt på fanken. Pyjamas på, "vill du ha välling?" "nej" och ner i sängen. En 10-15 minuter senare sov han. Vet ni hur lång tid han brukar ta på sig att somna på kvällarna? Testa 45-60 minuter där han ska dra en i bröstvårtorna, köra huvudet i sänggaveln, dra i lampsladdarna, gapa efter Babblarna och sparkas. Och ja, han sover i vår säng. Uteslutande i vår säng. Och jag vill inte ha det på annat vis just nu. 
 
Tränar på sin blue steel. 
 
Underhållning för en knapp 2-åring? Ge honom lite plastfigurer och öppna garderoben. 

Kommentera här: