En typisk sjukskriven dag

Nu har jag varit sjukskriven i ungefär 1.5 vecka och eftersom jag inte lämnade bort planeringar, högar med skrivböcker etc.  som låg och skräpade hemma, förrän förra måndagen så känns det som att det pågått på riktigt någon vecka sådär. Och vad gör en sjukskriven mänska med all denna tid? Johodå, det ska ni få veta. 
 
Bo går på förskolan 4 dagar/vecka sen januari, och fortsätter med det, men vi har ändrat till mån-tors istället för tis-fre, och Anders har tagit bort sina föräldralediga måndagar. Första gången han jobbar 5 dagar/vecka sen Bo var nyfödd! Han går klockan 8-14:30, jag lämnar honom till frukost och hämtar honom efter vila och mellis. Varje lämning och hämtning tar strax över en timme i restid osv., om inte Bo kör sitt skruttrace förbi Spånga by och sparkar på snöhögar och vad han nu ägnar sig åt en kvart eller så, innan jag tappar tålamodet och sätter honom i vagnen. När jag hämtat honom tar vi ibland en tur förbi Kista galleria eftersom vi byter bussen till tunnelbanan där, men det beror lite på mammans status, och innan jag hämtar honom går tiden framförallt åt till: äta stekta ägg till second breakfast, sova, läsa böcker, "plocka i ordning" och äta lunch. 
 
Det här med läsa böcker är ju sjukt alltså, jag har läst så otroligt lite av det jag själv vill läsa de senaste åren. Nu har jag två romaner och en bok om födande på gång, och jag läste en hel bok på typ ett dygn i förra veckan. Återkommer med recensioner! Skoja, korta utlåtanden kanske det blir på sin höjd. 
 
 
 
Och då kanske en eventuellt undrar varför den här bedårande ungen lämnas bort så många timmar per vecka när han rent krasst inte måste, utan skulle kunna vara hemma med sin mor? Ibland undrar jag samma sak, särskilt de dagar jag lämnar och han gråter och säger "mamma", men just nu är det nog bäst såhär. De kan ge honom en bra mycket mer meningsfull dag än jag kan bjuda på med all värk och tröttma, och jag får i alla fall mer tid med honom än jag får när jag jobbar och det är så himla himla värt. <3 Det om något ska väl läka den där stressade själen. 
1 Majorskan:

skriven

Vet inte alls vad för böcker om födande du tänkt/vill läsa men rekommenderar verkligen Susanna Heltid bok "Föda utan rädsla". Älskar den och hennes tankar om att sjunka ner i värkarna istället för att tänka på värktoppar... Passade mig superbra vid båda förlossningarna.

Svar: Tack för tips! ☺️ Det är faktiskt den jag läser just nu, och ska väl ge mig på Gudrun Abascals båda böcker sen. Tycker också att ”Föda utan rädsla” kommer med bra tips och tankar, och vet många som känt sig hjälpta av den. PS Susanna Heltid *fniss* 🙊
challetutt

Kommentera här: