Mitt rafflande liv

Långfredag och kroppen har känts helt slut efter veckan; det känns som att jag gjort så mycket, liksom mer än vad jag egentligen orkar. Vad det handlar om är att jag haft en grej inplanerad nästan varje dag, utöver lämna-hämta Bo, och det borde ju inte vara övermäktigt men vem är jag att bestämma över min gravida kropp?
 
Tisdag: inskrivning på ny MVC (återkommer till detta), onsdag: lunch med höggravid Tjebbis, torsdag: "storhandla" på Willys medelst barnvagn. Lägg lite tvättstuga, lite överfulla bussar osv. på det och så har vi något som känns som en meckig arbetsvecka. 
 
Fredagskvällen spenderas framför Let's Dance, och jag lyckades få Åbäket att sitta bredvid nästan en hel timme, men sen dog hans telefon och då var det banne mig nog. Bo sa redan efter maten, typ halv 7, att han skulle sova vilket jag trodde sådär på eftersom han kommit på att han får nappen om han säger att han ska sova, men titt på fanken. Pyjamas på, "vill du ha välling?" "nej" och ner i sängen. En 10-15 minuter senare sov han. Vet ni hur lång tid han brukar ta på sig att somna på kvällarna? Testa 45-60 minuter där han ska dra en i bröstvårtorna, köra huvudet i sänggaveln, dra i lampsladdarna, gapa efter Babblarna och sparkas. Och ja, han sover i vår säng. Uteslutande i vår säng. Och jag vill inte ha det på annat vis just nu. 
 
Tränar på sin blue steel. 
 
Underhållning för en knapp 2-åring? Ge honom lite plastfigurer och öppna garderoben. 

En typisk sjukskriven dag

Nu har jag varit sjukskriven i ungefär 1.5 vecka och eftersom jag inte lämnade bort planeringar, högar med skrivböcker etc.  som låg och skräpade hemma, förrän förra måndagen så känns det som att det pågått på riktigt någon vecka sådär. Och vad gör en sjukskriven mänska med all denna tid? Johodå, det ska ni få veta. 
 
Bo går på förskolan 4 dagar/vecka sen januari, och fortsätter med det, men vi har ändrat till mån-tors istället för tis-fre, och Anders har tagit bort sina föräldralediga måndagar. Första gången han jobbar 5 dagar/vecka sen Bo var nyfödd! Han går klockan 8-14:30, jag lämnar honom till frukost och hämtar honom efter vila och mellis. Varje lämning och hämtning tar strax över en timme i restid osv., om inte Bo kör sitt skruttrace förbi Spånga by och sparkar på snöhögar och vad han nu ägnar sig åt en kvart eller så, innan jag tappar tålamodet och sätter honom i vagnen. När jag hämtat honom tar vi ibland en tur förbi Kista galleria eftersom vi byter bussen till tunnelbanan där, men det beror lite på mammans status, och innan jag hämtar honom går tiden framförallt åt till: äta stekta ägg till second breakfast, sova, läsa böcker, "plocka i ordning" och äta lunch. 
 
Det här med läsa böcker är ju sjukt alltså, jag har läst så otroligt lite av det jag själv vill läsa de senaste åren. Nu har jag två romaner och en bok om födande på gång, och jag läste en hel bok på typ ett dygn i förra veckan. Återkommer med recensioner! Skoja, korta utlåtanden kanske det blir på sin höjd. 
 
 
 
Och då kanske en eventuellt undrar varför den här bedårande ungen lämnas bort så många timmar per vecka när han rent krasst inte måste, utan skulle kunna vara hemma med sin mor? Ibland undrar jag samma sak, särskilt de dagar jag lämnar och han gråter och säger "mamma", men just nu är det nog bäst såhär. De kan ge honom en bra mycket mer meningsfull dag än jag kan bjuda på med all värk och tröttma, och jag får i alla fall mer tid med honom än jag får när jag jobbar och det är så himla himla värt. <3 Det om något ska väl läka den där stressade själen. 

Yo.

Bäckenet har lugnat ner sig, vilket är en otrolig lättnad, då det innebär att jag åtminstone inte är på väg mot typ kryckor åtminstone ännu. Efter gårdagens aktiviteter och dagens yoga misstänker jag dock att de kommande dagarna kan bli svåra, men det får en väl ta! Kolla vad fint det var igår: 
 
 
 
 
Den vårvintrigaste vårvinterdagen i mannaminne och premiär på snowracer för Bosseman. Kolla vad lycklig han är här ovan! Äh, han garvade faktiskt när de kom ner, han var väl bara inte riktigt redo för farten som en normalrörlig mänska kan bjuda på. Innan det här åket hade jag skruttat upp halvvägs med honom dragandes efter mig och det gick kanske en tredjedel så fort. I alla fall: lätt värt trippen till Vallentuna för att få hänga med the Stahre-Hanssons och Helenis.