Stargazer

I stunder när jag blir bitter över min förra förlossning kan jag gräma mig över himla ungen som lade sig med näsan opp. Han har liksom inte varit särskilt på tvären sen dess, snarare tvärtom. Sen hörde jag ett avsnitt av Förlossningspodden nyligen, där en kvinna berättade att henne bebis legat likadant (men hon fick ut hen ändå) och att hon hört att i USA kallar man bebisar som ligger så för stargazers, och då föll allt liksom i linje. För det är ju sån han är. 
 
Stargazer - svensk översättning: dagdrömmare, astronom, stjärnkikare 
 
Och nu är han 2, TVÅ, år. Fattar ni? 
 
BB-skrutt. 
 
Börjat-le-skrutt. 
 
Bebis-skrutt. 
 
Blodpuddings-skrutt. 
 
Borsta-tänderna-skrutt.
 
Borta-på-resa-skrutt. 
 
Bro-skrutt på sin andra födelsedag den 27 maj 2018. Fotokredd till Sofie. <3
 
Ja jävlar vad fort det gått. Men jag ångrar inget. För jag har njutit, älskat och våndats genom allt. Det finns inte en dag jag inte tittar på honom och baxnar över att han är min. Skitungen, snorungen, envisa unge! En perfekt välmixad mix av mig och Anders; mina fötter fast med Anders snedsteg, Anders lockar i mitt ljusa hår, mina svarta ögonfransar längs med Anders ögonform och så vidare. 
 
Och så de blåaste blå ögonen som ingen av oss har. Som bara är hans. Fästa i det blå. Eller i fjärran.
 
Stargazing. 

Kommentera här: