Good mama

Jag har, när jag inte känner mig helt knäckt över trötthet och värk, känt mig otroligt duktig på sistone. Jag är så duktig som orkade jobba till sista dagen innan sommarlovet, som fullföljde terminen, och jag är så duktig som typ orkar hålla efter hemma med tvätt och mat. Jag är så duktig som åkte bort över helgen som planerat. Som gick på Kolmården!
 
Jag är också konstant impad över magen. Här hemma i Akalla har vi en spegel som får in hela magen och den är längst bort i hallen där jag nästan aldrig är, åtminstone inte barmagad, så nu när jag varit hos mamma och pappa och fått en helt annan view har jag stannat upp lite varje gång. Ja jävlar! Titta där! Vilken skapelse! Som mamma sa: "Den är som ett eget väsen, en egen enhet." Och det är ju inte så konstigt eftersom det är en färdig bebis därinne. En ny bebis, en ny person. Hen har känslor och drömmar och ett sätt att röra sig som är helt olikt från sin bror. 

Det mesta har droppat så att säga.
 
Och snart är hen här. 

Småbarnsfamiljsbusiness

Eftersom jag instagrammade klippt hela dagen igår, så behöver jag väl egentligen inte berätta att vi varit på Kolmården, MEN jag vill ändå berätta att det var en bra tripp. Det här Bamses värld? Det hade de minsann hottat upp sen jag var där sist. Vilket visserligen är 6 år sen, så det är ju ingen omöjlighet. I alla fall: positiv överraskning. Bo såg teatern två gånger eftersom vi inledde med den och han sen frågade efter Bamse resten av dagen. I och för sig ett återkommande tema: fråga efter det som redan varit. Dock blev jag kränkt över att jag inte fick åka ens de karusellerna som ändå går i bebisfart pga jetetjock. Vi nöjde oss med Skalmans bilar. 

(null)

(null)

Majas fantastiska lillebror jobbade den där safari-linbanan och släppte förbi oss så vi slapp köa, vilket betydde totalt noll kö på hela dagen för lille familjen Dahlström. Lagom med folk, lagom väder och lagom ansträngning trots super-gravid mamma med foglossning som också körde bilen både dit och därifrån. Vi kände oss otroligt duktiga när vi crashade i sängen med lilleman äntligen sovandes. 
 
Och jag vet inte vad det var riktigt, men hela grejen med att bara vi tre och ungen i magen gjorde en heldag på det där viset, det var så familjigt. Att få en bebis gjorde såklart otrolig skillnad för vårt liv, men vi har ett BARN nu. Han pratar och har intressen (visserligen begränsade till typ Pippi och Bamse) och att se delfinshowen genom hans ögon var magiskt. Det var vi och tusen andra familjer. Vi är en familj. Snart superstandard-familj med 2.1 barn. 
 
Såhär dagen efter är det inte så lagom molande i kropp och livmoder, men så får det vara. En storhandling har vi klarat av i alla fall. 

(null)
Ett stycke illa vald outfit. Så mycket nu som en bara: men det här borde väl funka? Nej nej. 

Den andra rapporten

Ni vill ju förstås höra mer om potträningen...? Nä? Okej, jag skiter väl i vilket för här kommer det. 
 
Dag 2 och mamman var yrslig och "ledsen" (jag tar väl något slags hormonbad med jämna mellanrum för det fanns exakt ingenting att vara ledsen över), dvs gravid, och sonen fortsatt ganska ointresserad av potta samt obrydd om det där med att kissa på sig. Det är tur att pappan håller geisten oppe genom allt detta. 
 
Nu är i alla fall dagen slut, och gossebarnet ligger och sover på ett kisskydd snott från mormors jobb, bredvid den dödströtta pappan. Mamman tvättar en maskin ikväll igen, och konstaterar att det åtminstone kissades mer på pottan idag än igår.
 
(null)