Dagarna innan

Som jag berättat tidigare var planen från början att mutti/mormor skulle komma upp för att finnas på plats för att ta hand om Bo när det blev dags att föda barn. Eftersom jag hade bestämt att han skulle komma på BF (söndag 15/7), anlände hon således dagen innan. Det gjorde han ju inte. 

(null)

Istället badade vi. På Kaanan, i Rösjön, på Kairobadet. Bara det att jag inte vågade bada på ett par dagar för att slemproppen börjat gå och jag fick för mig att det var infektionsrisk (det är det inte). Duschen i Rösjön är dock iskall så den räddade i alla fall den dagen. Tisdag morgon tog jag mig i kragen och ringde MVC för att säkerställa, men då blev det mest Drottningholm istället. Och bad! Sista badet för den här sommaren skulle det visa sig. 

(null)

(null)

Som redogörs i förlossningsberättelsen (som kommer!), hade jag värkar ett par nätter under den här tiden och slemproppen gick i omgångar. Den gjorde det ända fram till förlossningen, alltså mina slemproppar... the gift that keeps on giving. Varsågod för info. Det här gjorde mig trött eftersom jag sov väldigt knappt, och framförallt labil av alla "nej men nu är det ju igång" och så var det inte det. Eller så var det det, men med världens längsta startsträcka full av omvägar. 

(null)

När så även tisdagsnatten bjuckat på värkar som lade av, var jag less på ricko och vi hade tid på MVC på onsdagsmorgonen. Jag tror att jag grät första gången på vägen dit, och sen slutade det liksom inte. På MVC fick jag träffa en vikarie, men hon var jättefin. Vi gjorde det vanliga, och så bad jag om att bli undersökt för jag ville veta om det var helt jävla stängt därnere. Det var det inte. Hon log och peppade, "det är på gång!", jag grät lite till. Både på vägen dit och hem hade jag någon värk. 

Eftersom ungen låg så långt ner hade hon svårt att hitta hjärtslagen och eftersom jag haft värkar i omgångar tyckte hon att jag kunde kontakta förlossningen för en CTG och typ hinta lite om att både jag och värkarna fanns. Till sist fick vi ljud i alla fall, men jag åkte ändå in för en CTG och egentligen var jag inte orolig för bebisen, jag var orolig för mig och mitt snabbt dalande mående. Jag fick träffa barnmorska och ta CTG:n, och sen en läkare. Båda förklarade att beteendet med lur-värkar är typiskt för omföderskor och att mina 1,5 cm inte betydde nånting egentligen, också för att jag var typ omföderska, åtminstone på de första centimetrarna. Jag fick i alla fall med mig ett par sömntabletter och en tid på fredagen för att ha lite tätare kontakt. 

(null)

(null)
Den här älsklingspojken kom och lade sig hos ledsna mamman med värkar som ingen vågade tro på. 

Och där gav jag upp. När jag kom hem sa jag till mamma att hon kunde lika gärna åka hem, det kommer ingen unge ändå osv. Men vi åt en jäkla middag efter den gråtfesten och sen från typ klockan 20 hade jag värkar var 10:e minut. 






En vecka med Allan

Fredag 20/7: 
Morgonen inleds med födelsen av detta lilla gossebarn. Sen sover vi alla till och från, först fortfarande på förlossningen och sen på eftervårdsavdelningen där vi blir inskrivna vid lunch. Du ammar lite då och då, men det är knöligt med mammas himla dropp. 

(null)

Lördag 21/7: 
Vi kan kalla den här dagen: amma på BB. Mamma fortfarande högt infektionsvärde så vi blir kvar en natt till, och storebror och mormor hälsar på, på eftermiddagen. På förmiddagen blir du undersökt av barnläkare - godkänd!

(null)

(null)

Söndag 22/7: 
Vi får åka hem! En stressig taxichaufför står för din första bilfärd, men du märker exakt noll eftersom du sover som en bebis. *fniss* Hemma blir det mys med storebror och mormor, och på kvällen går vi första promenaden med vagnen. 

(null)

(null)

Måndag 23/7: 
Mormors födelsedag! Vi går upp tidigt och tar mormors bil till Danderyd. Mamma måste lämna nya prover. Sen vilar vi och åker till Hornsberg och käkar lunch på restaurang Piren. Du sover hela tiden, men vaknar på hemvägen i bilen. Då testar vi napp för första gången - det går hem! På kvällen storhandlar vi på Willys. En lite för maffig dag för din nyförlösta mor, men nu är det gjort! 

(null)

(null)

Tisdag 24/7:
Mormor åker hem och vi vilar mest, förutom en tur till Kista galleria med mamma och storebror. Premiär tunnelbana dit, och premiär buss hem. Det går bra! 

Onsdag 25/7: 
Återbesök på BB. Du har gått upp bra i vikt, och resten ser fint ut. 

(null)

Torsdag 26/7: 
Det är för varmt! Vi är inne med neddragna persienner men känner oss nödgade att gå ut på eftermiddagen och hitta svalka. Det blir en glass nere vid minigolfen vid Akalla by. 

Fredag 27/7: 
På morgonen får du ditt första bad. Du är för lång för både vår diskho och vårt handfat, så det blir att hoppa i badkaret med pappa och Bo. Det tyckte du var sådär! Förmodligen pga svalt vatten. Vi testar en annan taktik för eftermiddagen och drar till Kista istället. Luftkonditionering och amningsrum! Vi firar din första vecka med middag på O’Learys. Storebrorsan springer runt, och du.. sover hela tiden. 

(null)

Vad verkar han vara för en liten filur då, Allan? Förutom URGULLIG som ni ser på bilderna. Jag känner igen mycket från första tiden med Bo. Lugn bebis, maratonamma, lite mer ögonkontakt för varje dag. Allans amningspass är dock längre, förmodligen pga 1: värmen, 2: hittills äter han knappt på nätterna, vilket är lika med mer sömn för mammi. Tack för detta! 

Och så mycket mer vet vi inte än. Men tänk att vi ska få veta, och lära känna ännu en vacker liten pojke.