Twice in a week eller once in a bluemoon

Jag fick ett sms från en kompis att hon läst min blogg och jag är ju så svag för smicker så här är jag igen! (Shout out, Amanda). 

Eftersom jag idag upplever vad jag uttryckt som "en gnutta energi" eller "någon form av livsvilja", och då med undertexten att det inte händer särskilt ofta, är det bäst att passa på. Jag kanske till och med skriver något positivt, så skit ner er, nu kör vi. Skit ner er? Håll i hatten. 

Och sen somnade jag. Bara sådär. 

Idag är det februari hörrni! Det verkar pissa ner ute men vad gör det när fucking JANUARI ÄR SLUT! 
(null)

Kass mage, kass blogg

Gud, mina storartade blogg-planer... När ska jag bli en mama-bloggare? Aldrig! med den här takten. Jag kan berätta att jag tänker på att skriva blogg varje dag. Exakt varje dag tänker jag på det. Och exakt ingen dag blir det av. Förrän idag? Jag har ju inte publicerat än. 
 
Det blir inte långt för klockan är snart halv 12 och jag är trött trots att jag sovit mer än vad jag gör när jag jobbar. Pga kass mage har jag inte jobbat den här veckan än, men jag ska försöka ta mig iväg imorgon eftermiddag på några timmar tillsammans med ledningsgruppen. Jag har ju trots allt fått behålla typ allt jag ätit idag, förutom frukosten som gick rakt igenom, och om jag ska vara helt ärlig så är ju "allt jag ätit idag" inte några normala mängder. 
 
Så. Nog om min äckliga mage. 
 
Eller låt oss ta ett annat perspektiv på magen! Den icke-äckliga delen, det vill säga den som innehåller en skitliten bebis som är en helt annan bebis än den som hunnit bli 20 månader och bor utanför magen. Hur vet jag det? För att hittills är allt helt annorlunda den här gången, och det kommer kanske inte fortsätta vara det, men jag tror ändå att det betyder att det är en annan unge. Jag tänkte ge mig på någon fullständig redogörelse för detta nästa gång jag bloggar om en månad eller så, men bara den här lilla detaljen att deppigheten inte går över. Eller tröttheten. Orkeslösheten. Jag är så trött på att vara trött. 
 
Hence, bara tänka på att skriva blogg istället för att faktiskt orka göra det. 

(null)
Bästa jag vet: sova med den där gosiga, gosiga ungen. Vad har jag gjort för att förtjäna en sån härlig och vacker unge? Fattar noll.

(null)
Bitter bulldog post ännu en totaltömning av mage.

(null)
Dagens lunch: dagsgammal blodpudding till honom och nudlar till mamman.

Dan före dan

Imorgon börjar jobbet och det är nog bra för alla inblandade. Anders började jobba i måndags så jag har lajvat föräldraledig hemma med Bo i två dagar och kan nu konstatera att det inte är mitt element med en ny unge bakandes därinne. Jag vet att det inte går någon större nöd på en 1.5-åring med obegränsad tillgång till sina små-babblar men känner mig ändå som exakt världens sämsta morsa när jag är så orkeslös att jag inte ens gått ut med honom idag när det var SOL och allt. När Anders kom hem fick jag be om sympati och försäkran om att jag duger. Alla vet ju att en man måste säga det för att det ska vara sant! 

(null)
Lunch: gammal veggie-burgare och potatis. 

Förutom min självkänsla behöver även våra rutiner skärpas till. Vi (Bo) har sen nyår somnat typ 23 och vaknat vid 10, och det funkar väl okej när det är lov, förutom att föräldrarna får noll egentid, men när en ska vara på föris halv 8-8 är det en typiskt dålig dygnsrytm. 

(null)
Orka.