Den livliga modern

Jag ligger hemma med vad min barnmorska gamla Gittan misstänkte vara urinvägsinfektion. Sa hon i telefon. Jag har noll kiss-svid, eller den där känslan av konstant kissnödighet utan att kunna kissa, men sen 04-ish har jag skitont i hela livmodern. Aja, ska slänga in ett urinprov till lab imorrn och så får vi väl se. Det andra alternativet är nämligen att åka till gyn-akuten och det har jag noll lust med. Gud, vad folk gråter där. Plus! Om jag åker dit betyder det att jag tror att det är allvarligt och det vill jag inte tro. 

Gamla Gittan förresten, jag har sagt från typ dag 1 att jag måste byta barnmorska men än så länge har jag inte fått tummen ur. Hon är för luddig. 

Vad händer annars? Mitt barn har börjat sjunga sånger, typ flera ord i rad, och det är så gulligt att jag får spader. Han liksom förställer sin röst ibland också. Mitt andra barn röjer runt till och från, och vi längtar stört mycket efter nästa fredag när det är dags för rutinultraljud. Ett till är redan inbokat till vecka 32 på specialistmödravården, jag tror att det är ett sånt där tillväxtultraljud. Eftersom jag är snittad och livrädd för ett snitt till ska de kolla läget med hur maffig ungen verkar bli. Antar jag. Ju maffigare unge, ju mer arbete för livmodern när det är dags för förlossning, och min är ju redan i underläge med sitt ärr. 
Dagens bula. Vecka 18 nu!

Kommentera här: