Svep och smek

En av mina största kränkts från förra graviditeten är ju bristen på uppmärksamhet från mödravården de där röviga två sista veckorna. Det jag framförallt hade velat fråga min dåvarande barnmorska såhär i efterhand är: Varför gjordes ingen hinnsvepning?! Och bara för att förtydliga (eftersom inte ens min sjuksyrra till mamma visste vad det är) innebär det alltså att barnmorskan, eller vem det nu är, för in fingrarna i livmodertappen och liksom "sveper" runt fosterhinnorna. Det här ska då reta igång förlossningen, och det går bara att göra om livmodertappen är tillräckligt mjuk. Jag vet nämligen flera som fått sina förlossningar igångkickade av just en sådan och det NATURLIGA FÖRLOPPET är ju enligt alla källor och riktningar det bästa, dvs ett förlopp som inte är forcerat av t ex cytotec som jag fick. Om det då finns en metod som eventuellt kan starta det där "naturliga", varför användes den inte? 
 
Jag frågade gull-doktorn på spec. MVC om detta förra veckan, för att jag typ velat ha en hinnsvepning och alla andra eventuellt stimulerande metoder fucking garanterat inbokade lagom till BF den här gången, och hon nämnde då infektionsrisken som en faktor. Såhär i efterhand känns det ju självklart, och det svarar också på frågan jag haft varför det inte utförs av alla barnmorskor och gärna systematiskt. Vissa barnmorskor är visserligen inne och grottar vid x antal tillfällen om den första inte funkar, men det är no-no enligt gull-doktorn. En gång och funkar det inte så funkar det inte. I min förlossningsplan finns nu dock ett läkarbesök inbokat i samband med tillväxtultraljudet som görs om jag kommer till 41+0, och då ska det svepas hinnor! Om tappen är mjuk. 
 
Men skit samma, jag ska inte till något himla 41+0, den här ungen kommer på utsatt datum. Det har jag vetat hela tiden. Så skönt med en fast leveranstid! Bos beräknade födelsedatum, som var 11 maj, kändes fel från dag 1. Jag visste att han inte skulle komma då, men att låta allt vagga på fram till den 27:e och ändå bli igångsatt och snittad och fan och hans moster kändes och känns fortfarande väl överdrivet. Att han dessutom konstant är och nosar kring mors dag så jag hittills har fått noll uppmärksamhet på denna dag gör ju inte saken bättre. I år är det på själva morsdagen han fyller. Hej då tårta till mamma! Hej då blommor! 
 
Förra året fick jag i och för sig en bukett med världens vackraste färg av Alex när hon och Selma kom på Bos kalas som grattis på förlossningsdagen. Var inte det en gullig gest, så säg? 
 
Och så fick ytterligare en läkare ett smeknamn i alla fall. GULL-DOKTORN. 

Kommentera här: