I tankarna

Okej, bloggen har inte blivit lika aktiv som jag hade tänkt, och den handlar visst nästintill uteslutande om graviditet och bebisar, och bebisar och graviditet. Men gissa om jag tänker på annat? Jag som är JÄTTEGRAVID trots alla hundratusen veckor kvar. 
 
Jo, det händer väl. Just nu tänker jag t ex på att jag blir vansinnig på gubbvälden, och att om våra förkylningar kunde gå över nån himla gång skulle livet bli 1000% bättre, och att jag vill testa att börja jobba (halvtid) igen när min sjukskrivning går ut nästa vecka, men att jag egentligen inte vet om jag kommer att orka men en måste ju testa, eller hur? Jag tänker också exakt varje dag på att min unge är så gullig att jag får spader, och att han pratar och sjunger så himla mycket, och att det där med att jag inte vill sova utan honom är som bortblåst efter den senaste febervändan som har gjort honom till en nattlig diktator av rang. BUMS I EGEN SÄNG ONGE, JAG IMPLODERAR! Den känslan. Vi får se när energin återvänder, om den gör det, och om vi då orkar med processen. Annars får väl Åbäket vara kvar i gästsängen dit han är förpassad sen några nätter. Men då fortsätter ju nästa grej jag tänker på, och det är att jag saknar honom, min Anders, och att vi behöver vara nära varandra mer innan nästa unge kommer. Klistra ihop oss igen. 
 
  (null)
 

Kommentera här: