På okänd mark

I söndags peakade väl den här britt-sommaren med stört sköna temperaturer och sol. Som vanligt har jag svårt med prioriteringarna (eller så är behoven fler än vad en hinner/orkar med), så vi var inne på förmiddagen och städade. Såhär i efterhand borde en ju promenerat raka vägen ut och bosatt sig i närmsta lövhög med näsan upp. 

Efter Bosseman hade nappat lunch ett par timmar gav vi oss såväl ut och när folk mötte oss med ICA-kassar fulla med svamp på väg ut ur skogen blev vi (läs: Anders) lite missmodiga, för det var tydligen det som var målet. Svamp! 

Jag har knappt gått åt det hållet på Järvafältet och dessutom tog vi en ny sväng. Helvete vad fint det var! Och vad kul det var att leta svamp! Jag har hittills i mitt 32-åriga liv aldrig plockat någon svamp; åtminstone inte med målet att äta den. Det här kommer låta så sjukt nu, men jag kände mig som en riktig människa? Normal liksom? Det är inte ofta jag gör. En medelmåtta, yes, men normal? Nej nej. 

(null)


(null)


(null)


(null)


(null)





Kommentera här: