Sjuk bebis, sjukt bra Charlotte

Lilleman har feber, vi vet inte riktigt varför. Han somnade vid 19-hugget som vanligt (oh well) och när han vaknade vid 23 var han ledsen och varm. Vi var bussiga klubben och väntade till inatt när tempen stigit till över 39 grader innan han fick någon alvedon eftersom BVC och 1177 och fan och hans moster sagt att en ska vara försiktig med det till bebisar. Och han sov helt okej fram till dess, så det var väl rätt beslut. Sen dess har det däremot inte sovits något ordentligt förrän mamman kom hem och kröp ner med honom nu på eftermiddagen. Jag behöver egentligen jobba och plugga och jobba lite till, och packa upp vore ju trevligt, men allt det där fick vänta och jag är inte ens stressad över det. 
 
Min gamla arbetsplats till vänster och ett exempel på en kollegas arbetsplats till höger. Låt oss säga att jag är mer som hen till höger nu. Eller nä, jag har inte ens en plats typ. 
 
Det är väl det som är skillnaden på att vara helt ny och att ha jobbat i FEM år. Jo, det är sant. Idag firade jag 5 år på Spånga och jag gjorde det med att visa ett "litet" bildspel som jag gjorde i Windows movie maker (det var kul!) och som jag hade lagt "lite" tid på. Prioriteringar är alltså inget som kommit med åren. 
 
Däremot det andra, och en mer "det löser sig"-attityd (som en ju bara kan få av erfarenhet, för har en inte erfarenhet så löser det sig faktiskt inte), det verkar ha hittat hem. Jag fann också den här när jag rotade runt i bilderna från mina 5 år som lärare och relaterade starkt: 
 
Det kan ha något att göra med att jag försöker gå på yoga, och träning överhuvudtaget, och bara vet att jag ser ut som en kalasmupp men att det måste få vara så, för de flesta är väl kalasmuppar i början. 
 
Gud, ett jävla vattenfall av vishet idag hörrni. Grattis till mig!
1 alex:

skriven

haha, borde leva lite mer efter dessa visdomsord

Svar: Att en måste få se ut som en kalasmupp?
challetutt

Kommentera här: