Nästa gång vi får en bebis...

... kommer jag (förhoppningsvis) veta hur en spänner fast världens minsta människa i en bil och slipper tänka alla 15 minuter hem från Danderyd: TÄNK OM VI KROCKAR OCH HAN SITTER INTE FAST ORDENTLIGT OCH VI GJORDE FEL OCH HUR FAN KAN MAN ENS ÅKA BIL MED EN SKITLITEN UNGE?! Nä, okej, jag tänkte inte de tankarna till fullo för då hade jag svimmat av rädsla. Men det fanns där och lurade. 
 
... ska jag vara mer inställd på att jag är bebisens de första 6 månaderna. Jag fattade väl det på något plan med Bo också, men jag fattade inte. Fattar ni? Och det var en sådan frustration de gånger jag kände att jag verkligen skulle behöva vara ifrån honom. En stark bild från hösten är när jag sitter i soffan med Bo hängandes i tutten och pekar på först honom och sen Anders och säger: Jag skulle inte vilja se dig eller dig på 24 timmar. Åh, schyrre mot Anders dåååå. Fuck that shit, han var ju den jag träffade näst mest efter Bo och jag, som alltid skryter om hur han är den enda jag kan vara med dygnet runt i veckors veckor, fick tji. 
 
... måste jag filma mer när hen är sådär liten liten. 
 

På väg

Vi är på väg hem efter en helhelg i Mjölby och stugan. Jag och Bo åkte ner i torsdags och Anders anlände på fredagseftermiddagen efter jobbet. Norrmännen var också på plats och vi har haft det så stört urmysigt att det gjorde extra ont att sätta sig på tåget mot Stockholm. Bo har dock både sovit och ätit innan vi gav oss iväg, så han är på sitt bästa lekhumör. Och då bleknar liksom allting annat.