Nio månader inne, nio månader ute

Kommer ni ihåg? 
Den största buken världen skådat? Nä? En glömmer ju så fort! 
 
Dock extremt glad att de inte är den här storleken så länge de är därinne. Kolla min lille kille! *könarmittbarn*
 
Det har hänt så mycket den senaste veckan att jag inte hinner med. Han började peka som sagt. Sen började han ställa sig upp och förflytta sig längs/mellan möbler. Han kan gå lite med gåvagnen och när han håller i oss med en hand (fast han tycker att det är lite läskigt). Sen ba: började vinka och säga hej? Jag trodde inte att barn sa ord så tidigt, förutom typ mamma och pappa, men det stod någonstans att vissa ungar kan sitt första redan vid 4-5 månader (jag orkar inte ens beröra det faktum att inte ens hans andra ord var mamma). När han igår lyckades hålla rumpan i vädret och k r ö p iväg ett par meter, inte ålade, kröp, fick jag för första gången den där svindeln jag antar att alla föräldrar känner till och från: det går för fort! 
 
 
Tur att han regresserar på andra håll då. Tur för mammahjärtat, inte för mina bröstvårtor som han tuttat hål på. 

Livet just nu

- Skriver kompletteringar för tenta och uppgifter för en kurs jag avslutade för ett år sen
- Missar fotografering på babysimmet pga ovanstående
- Tänker på min son som alldeles strax har varit lika länge utanför magen som inne i magen och idag började peka. Han ser himla bossig ut när han gör det; särskilt eftersom han haft på sig linnen och mjukisbrallor i två dagar och alltså är klädd som en boxningstränare. 
- Budar på en grej som Anders har megaångest för. Jag har mer ångest för mina kompletteringar och min brist på DISCIPLIN men så är jag ju också värdelös ekonomiskt sett (dvs borde ha mer ångest för pengar och det). 
- Haft stressmigrän också pga ovanstående. Hinner liksom inte jobba, göra plugg, komplettera plugg, vara mamma (= ingen sömn) och allt det på en gång.
 
Lortgrisen bossman.