Två år

Bloggen ligger nere när jag skriver det här, och jag vet inte riktigt varför, för jag har pröjsat fram till slutet av månaden. När ni läser det här har ju allt löst sig, förhoppningsvis pronto pronto! Flera olika personer har hört av sig och kommenterat saker i stil med "hallååå, jag kommer inte in på din BLOGG!" och då blir en ju glad - ni saknar mig! Anders pappa Veine ringde till och med, men jag hade lågt batteri och kunde inte svara. Tack alla för omtanken!
 
Det är i alla fall den 20 september och det är vår bröllopsdag (och just i år BF för en av mina nära och kära, iiiiiiih) och jag och Anders firar papper såhär två år senare. I helgen firade vi väl lite bättre med att ge varandra presenter (böcker och det) och käka brunch och promenera på Söder. Det blev lite same procedure as last year trots att vi planerar vartannat år, men det är inte lätt att fira överdådigt när en 1:a året var mitt i sitt värsta graviditetsillamående, och 2:a året hade en liten bebis som ville vara med. En kanske inte måste det heller, det kanske räcker att vara tillsammans och splasha på lite när det är jämna årtal eller så.  
 
 
2014: har kramat sönder frisyren. 
 
 
2016: kramar sönder min son. 
 
(Pardon de suddiga mobilbilderna från själva bröllopet, men de bra bilderna är för stora filer och jag orkar inteee.) 
 
Två år och det känns typ inte, två år av de hundratal vi ska leva med varandra (fick dödsångest häromdagen så måste tänka absurda årtal just nu). Det känns inte jobbigt, det känns inte som att vi klarat av något, det känns bara självklart. Som att vi är två pusselbitar som bara väntade på att läggas ihop och påbörja det som är vårt.