Ischas brölla. Och Mickes också.

Förra helgen var vi på bröllop i Norrköping och det var så fint - älskar höstbröllop! Jag hade i och för sig aldrig varit på något förutom mitt eget, och när jag tänker efter hade jag inte varit på bröllop alls sen mitt eget. Varför är ni så sämst på att gifta er? Jag vill gå på bröllop!
 
Det var ju inte helt lätt med en fyramånaders, men det gick! Jag är så glad att vi fick komma och att vi fick ta med oss ungen. Jag har förstås knäppt ett gäng bilder som mer eller mindre bra, men om jag ska "fixa med bilderna" som jag alltid tänker att jag ska innan jag lägger upp dem, så blir det inget bloggat om de där händelserna jag dokumenterar, så ni får stå ut. Ska för övrigt bli bättre på min kamera. Snart. Jättesnart. 
 
Alfredo. 
 
Vi åkte ner redan på fredagen för att hinna umgås så mycket som möjligt med Sami som vi bodde hos. Vi fick även umgås mer än vi kanske önskade med hans katt Alfred som är precis överallt och ingenstans. Vilket fick sin förklaring i blickarna Sami gav mig när jag typ flyttade på katten eller sa nej till honom. "Jag har aldrig gjort sådär mot honom...." *anklagande tystnad* Okej. Fin är han i alla fall! Katten alltså. Och Sami. <3 Särskilt med tanke på att han orkade agera värd åt hela familjen Dahlström varav framförallt frun i familjen gjorde ett särskilt bra jobb med att bre ut sig och stöka ner. Allt jag kan säga till mitt försvar är att det inte är lätt att göra sig bröllopsfin. 
 
Hela familjen Dahlström. Kanske inte superlyckad bild, men ni får en liten idé om läget i alla fall.
 
Vigseln gick bra om vi bortser från de fakta att 1. vi kom sladdande in med barnvagnen från spånkan precis när hela brudföljet stod uppställda och skulle gå in. 2. Bo inte gillade när brudgummens syster tog de höga tonerna i All of me av John Legend. Vi körde en liten snabb-amning där och så var krisen avstyrd. Gällande 1:an var det (faktiskt) inte vårt fel, utan kollektivtrafikens, men det var ruskigt pinsamt i alla fall. Brudparet var så fina och vigseln var så fin. Jag började lipa och fick göra en ordentlig ansträngning för att inte gå in i absolut fulgråt. Brudens kommentar efteråt: "Jag såg att du grät, då skrattade jag." 
 
Jag och bruden. Lisa a.k.a Ischa a.k.a Mama. 
 
Snabb bakgrundshistoria: Lisa var med i festeriet året innan mig på universitetet och eftersom jag och Amanda (som var en mycket eminent och mycket gravid toast tillsammans med sin man) fick hennes position i festeriet, är hon helt logiskt vår morsa. Mina brorsdöttrars mamma heter också Lisa och kallades Ischa back in the day och det hängde liksom med till nästa Lisa jag lärde känna. 
 
BILDKAVALKAD PÅ BRUDPARET - HERR OCH FRU SWARTZ
(varning för lip)
 
 
 
 
 
Bonusbild på deras gölliga onge med brudbuketten i högsta hugg.  
 
 
Ni som var på mitt och Anders bröllop kanske minns Lisa som hon som kuppade sig in i talarlistan och tog åt sig äran för att det överhuvudtaget fanns ett bröllop att gå på? När hon och Micke blev tillsammans och det kom upp på facebook kommenterade jag nämligen den lelle statusraden med något i stil med: "Åh, får man ligga i Stockholm? Jag flyttar ögonabums." Sen gjorde jag det. Och träffade Anders. Jag skojade om att jag skulle göra samma sak, men avstod på grund av t ex bebis som inte somnade och så många fina tal från andra nära och kära, och det finaste höll Lisa själv till Micke. Tänk att det blev de trots att han är ekonom och hon har en jättestor tatuering. Kärlek över gränserna och allt det där! 
 
Hade jag gjort det så hade jag förstås berättat om det uppenbara storhetsvansinnet. Men jag hade också pekat ut att det var många från hennes årgång festerister där, men bara två från vårt år, mitt och Amandas och det var ju vi två. Lisas barn. Och hur jag tycker att det säger något om vilket slags person hon är. Hon och Amanda odlade visserligen vidare sin relation genom nära samarbete i vakten på [hg] (studentställe, reds.anm.), men jag och Lisa har nog egentligen mest gått om varandra och ändå är vi fortfarande vänner. För att hon är en sån som hänger i, och skickar sms helt apropå och frågar hur en mår, och kommer med glass när en gått tio dagar över tiden och skulle kunna skjuta av sig foten bara ungen kom ut.
 
Fina Lisa. Och Micke också. 
1 Lisa:

skriven

Fina du, så gulligt inlägg! ❤️

Kommentera här: