Hem-hemma

När vi pluggade sa människor hela tiden när de skulle till sina hemstäder att de skulle hem-hem. Jag borde ha fortsatt använda termen för jag förvirrar konstant när jag säger att jag ska åka hem. Hemma är slätten, hemma är Stockholm. Hemma är där man sist satte sig, som Pumba sa. Just nu sitter jag duktigt parkerad i min tolv år gamla soffa hemma i Tensta igen, men de senaste dagarna har jag spenderat först hos mamma, sen hos pappa, eller, som de försöker pränta in att de är efter tio års farmorande och farfarande, mormor och morfar. Det såg ut ungefär såhär: 
 
Hemma hos mormor myser en loss i morgonrock mycket, och har sällis av en liten Selma-katt (som helt ärligt verkar lite äcklad av Bo, men det kanske släpper så småningom). 
 
En får också hänga med kusinerna strax innan pyjamas- och läggdags. 
 
  
Presenter får en också; ny tröja och dregglisar i påsen från Kappahl och premiära blå koftan som mormor stickat. 
 
Vi tog med oss mormor till Linköping för lite köpa garn och käka lunch och det, men framförallt: hälsa på en jätteny liten person och hans mammi Amanda. Kommer ni ihåg att ni tyckte att Bo hade mycket hår? Eh. Hans kompis Fred har mycket hår. På ricko. 
 
 
Hos morfar fick en gos och pussar... 
 
.. leka på en filt... 
 
... och ta en promenad vid Svartån i höstsolen. 

Kommentera här: