Halvårshunken

Nu har det otroliga hänt igen; min son har blivit en månad äldre och kan sälla sig till halvåringarnas skara. Han är sex månader, och en liten rackare minst sagt. För ungefär en vecka sen drog han av sig mössan första gången, strumporna sparkar han av och han har lyckats pilla upp en flärpen på blöjan ett par gånger. Kanske mer nakenfis än rackare? Han skrattar när en tar av honom kläderna och gnäller när de ska på. Han klappar händerna men har rätt dålig koll på vad en handklappning signalerar utan kör det lite när som; t ex när han bölar efter jag kört snorsugen. Han älskar att bada med pappa och kolla det där 20-minutersklippet med Babblarna på repeat. Han har testat gröt och välling och burkar med frukt och lite mat, och majskrokar och rån och banan och pizzakanter och han är så noga med att han ska hålla i skeden/maten själv - jag skulle vara överdrivet positiv om jag uppskattade att hälften av det vi ställer fram hamnar i munnen. Han gillar sin gåstol och kaninen han fått av mormor som spelar och sin gröna napp och att sitta upp i vagnen så han ser ordentligt. 
 
Han blandar mammas tutte med ersättning i flaska och sover ganska bra i sin spjälsäng, men vill helst ligga mellan pappa och mamma såklart. Han är 70 centimeter lång och väger över 8 kilo. 
 
Och han är fortfarande den vackraste pojke jag sett. 
Blåbär! 
 
Sittvagnspremiären. 
 
Favoritposition.
 
På upptäcksfärd under köksbordet. 
 
Pappas knä är bästa knät. <3
 
Omnomnom. 
 
Skrutt!
 
Varsågoda för bildfrossa! Det glädjer Bos farföräldrar om inga andra. 

Kommentera här: