Bebisblogg?

Jag erkänner och kan tycka att jag är lite jobbig själv; min blogg har ju inte handlat om annat än jag, mig, mitt och min graviditet. Mitt ensidiga fokus är fortfarande kvar, men inbegriper nu också en bebis. Framförallt en bebis kanske. Min bebis. Åh! Som alla nyblivna föräldrar har jag redan fyllt telefonen med bilder på lilleman och skulle kunna pytsa ut dagarna i ända på instagram, men jag har bestämt mig för att försöka behärska mig och istället gå bananas här. 
 
Fortsätt gärna läsa om ni tycker att det är kul och är intresserade, och skulle ni kräkas på min himla unge så förstår jag också om ni inte läser. 
 
De följande dagarna tänkte jag försöka skriva lite om förlossningen och första dagarna med världens finaste. 
 
 

Dan före dopparedan

För att föda sitt barn måste väl ändå vara julaftarnas julafton? Det troligaste är kanske att det drar ut på tiden så att han kommer först fredag, men vi ska ändå sätta igång imorgon. Det ska börja då. Jag ska påbörja födseln av mitt barn. 
 
Och jag kan inte säga så mycket mer än att jag tror att jag är redo? Så redo en kan bli för något som en aldrig gjort och egentligen inte kan ta in storheten i. Att den lille, som var en liten grodd, som blev ett embryo, som blev ett foster, som blev en bebis, alldeles snart ska vara i min famn istället för i min mage. En ny person. 
 
Jag avslutar med några gylliga bilder på oss två. För snart är vi ju tre. <3