En icke-vintagebeklädd härmapa

Jag är en ganska avundsjuk person och vet att ett av mina absolut fulaste drag är att jag kan vara så missunnsam. När jag läste litteraturhistoria min sista termin på universitetet skojade vi om att jag skulle starta en egen -ism, missunnismen (även kallad köttism efter mitt mest frekventa smeknamn just då; Köttis/Kötten). Jag tycker själv att jag blivit bättre på att glädjas åt andra, men en vet ju aldrig. OBS att detta ej nu eller någonsin (tror jag?!) gällt mina nära och kära; de unnar jag fan allt gott världen har att erbjuda och lite till. 
 
Min avundsjuka yttrar sig i såhär typ vuxen ålder att jag blir besatt av kända kvinnor omkring eller strax över min egen ålder. Besatt som i att jag kan störa ihjäl mig samtidigt som jag inte kan sluta att konsumera dem. Förra vintern var det Hannah & Amanda (jag har hört alla podavsnitt, vissa flera gånger, sett alla tvoddar och den där lycko-serien på svt flow samt köpt två böcker) och nu är det Elsa Billgren. Som jag suttit och scrollat igenom det där vackra blogg-flödet fullt av flärd och fina saker! Sen hon gick ut med att hon är gravid och beräknad cirka exakt en månad efter mig blev jag först exalterad, vilket alltför snart följdes av "det var då jävlar i min lilla låda vilken rosa moln-graviditet den där kvinnan verkar ha". När hon tycker att hennes gravida tuttar är underbara är mina ömma skämt på väg ut i armhålan. I sittande läge. Hon kan fortfarande ha sina vintageklänningar i vecka 20 och jag drog på mig gravid-tightsen vecka 10. Hon flashar sin släta, mjölkvita buk var och varannan dag och jag ser knappt längre under naveln på min men jag förstår på Anders att den är.. luden. Så jag tar bara "spexiga" bilder och glider runt klädd som en mupp, för det är liksom inte någon idé att jag ens försöker vara fin. Typ så. 
 
Idiot en (JAG) är hörrni. Men ibland får en bjucka på det också! Inte bara de politiskt korrekta känslorna som att jag är så oändligt glad över att kroppen odlar en unge - vackert vintagebeklädd eller ej. 
 
En bild när jag var fin. Eller åtminstone hade ansträngt mig.
 
I alla fall! Hon kommer att köra några önskeinlägg nu, så jag hänger helt enkelt bara på och härmar! Det första blir om när jag träffade Åbäket. Tyvärr verkar hon minnas allt från kvällen när hon träffade sin man, så där har hon ju redan vunnit. 
1 amanda:

skriven

du är så fin och jag uppskattar verkligen ärligheten i dina inlägg! läste med stora ögon inlägget om hur du mår så här under graviditeten, förfäras men blir också knäppt sugen på att få uppleva allt det där, trots allt.

Svar: Ja, en blir ju det, knäppt nog som du säger! Tack för peppen, det är alltid fint att någon orkar läsa allt en vräker ur sig och dessutom kommentera.
challetutt

Kommentera här: