Old friends, dear friends

Mina nära och kära bor lite här och var, och ibland känns det som att hjärtat är utspritt över halva Sverige och lite till. Familjen i Mjölby, Tranås och Oslo, extrafamiljen utanför Sundsvall, vänner i Göteborg, Gävle, Norrköping, Linköping och så ett hopplock i ett antal av Stockholms kommuner; Sollentuna, Solna, Sundbyberg osv. Det går helt enkelt inte att hålla igång relationer så som en önskar. Ibland gör det mig skitledsen, ibland är jag mer accepterande av läget. Det som är fint är att det kan gå ett år och allt är fortfarande likadant. Visst har en missat mycket av varandras livsinnehåll och det krävs oftast någon snabb uppdatering, men hur vi pratar och är, är fortfarande samma, och den gemensamma historien finns fortfarande kvar. 
 
Att vara hemma på t ex sportlov är typiskt sådana tider när jag också lyckas klämma in en eller flera kompisdejter; idag fick jag äran att hänga en stund med Sami och imorgon blir det först Juckis och sen Juppe.
 
Tyvärr tog jag ingen bild idag (obs, sådant måste en vara bättre på när en ses sällan) så jag bjuckar på några gamla!
Den här är från 2005 och fortfarande en av mina favoritbilder på oss. För att jag alltid skrattar sådär med honom. Han är pytteliten, jag är jättestor och vi har känt varandra i 4 år. Nu är det snart 15 (!). 
 
Mina andra bästa bilder på Sami är oftast när han sitter med en gitarr. Inte för att han faktiskt kan spela, utan för att jag vet exakt hur det låter varje gång: han slår vilt på gitarren och sjunger Josefins symaskin med sin mest nasala röst, oavsett om det är 2006.... 
 
... eller 2011. 
 
Såhär stilig är han när han inte spexar. Den här bilden älskar jag inte bara för att Sami är så fin, utan också för att det är Anders som fångat honom såhär. 

Kommentera här: