En bättre måndag

Ny dag, ny stad att vakna i. Mjölby och slätten bjöd på magiskt ljus och rimfrost. Vi inledde med att köpa tyg så den blivande mormodern kan sy ett babynest, och sen susade vi in till storstaden (Linköping) för lunch med Juckis. En pizza på Butterfly sitter aldrig fel! Det är goda pizzor, lite sämre service allt eftersom åren går, men om en har tur och har med sig mitt moderskap kan det bjuckas på anekdoter från hennes barndom eftersom hon växte upp ett stenkast från restaurangen. 
 
Efter ett trauma på lampaffären (mutti bestämde sig efter en, för en gravid och proppmätt person, evighet för en kombination av lampa plus skärm och så fanns det bara ett ex och hon skulle ha två) hälsade vi på morfar och tände ett par ljus. Han hade redan allt solljus på sin sten, men det blev fint ändå. 
 
 
Dagens andra (eller tredje?) dejt var den här ettåringen som ganska nyss börjat spatsera. Vi öppnade paket och ägnade oss åt klassiska aktiviteter så som: 
Sjunga "Imse vimse spindel" och... 
 
.. promenad i solglasögon med boll i vagn.
 
Vi fikade också, kanske den mest klassiska aktiviteten av alla, och Connie fick ett eget wienerbröd. Nam-nam! 
 
Vad blev resultatet av lamp-traumat, undrar ni? Hon köpte två andra lampor. Skitfina. 

Old friends, dear friends

Mina nära och kära bor lite här och var, och ibland känns det som att hjärtat är utspritt över halva Sverige och lite till. Familjen i Mjölby, Tranås och Oslo, extrafamiljen utanför Sundsvall, vänner i Göteborg, Gävle, Norrköping, Linköping och så ett hopplock i ett antal av Stockholms kommuner; Sollentuna, Solna, Sundbyberg osv. Det går helt enkelt inte att hålla igång relationer så som en önskar. Ibland gör det mig skitledsen, ibland är jag mer accepterande av läget. Det som är fint är att det kan gå ett år och allt är fortfarande likadant. Visst har en missat mycket av varandras livsinnehåll och det krävs oftast någon snabb uppdatering, men hur vi pratar och är, är fortfarande samma, och den gemensamma historien finns fortfarande kvar. 
 
Att vara hemma på t ex sportlov är typiskt sådana tider när jag också lyckas klämma in en eller flera kompisdejter; idag fick jag äran att hänga en stund med Sami och imorgon blir det först Juckis och sen Juppe.
 
Tyvärr tog jag ingen bild idag (obs, sådant måste en vara bättre på när en ses sällan) så jag bjuckar på några gamla!
Den här är från 2005 och fortfarande en av mina favoritbilder på oss. För att jag alltid skrattar sådär med honom. Han är pytteliten, jag är jättestor och vi har känt varandra i 4 år. Nu är det snart 15 (!). 
 
Mina andra bästa bilder på Sami är oftast när han sitter med en gitarr. Inte för att han faktiskt kan spela, utan för att jag vet exakt hur det låter varje gång: han slår vilt på gitarren och sjunger Josefins symaskin med sin mest nasala röst, oavsett om det är 2006.... 
 
... eller 2011. 
 
Såhär stilig är han när han inte spexar. Den här bilden älskar jag inte bara för att Sami är så fin, utan också för att det är Anders som fångat honom såhär. 

Redan sportat. Typ i alla fall.

Vecka 9 har blivit en helhärlig vecka ända sen jag började jobba, eftersom vi 08-lärare har ledigt. Det har också blivit något sorts tradition att jag då åker hem till slätten, så även detta år. Jag var dock lite crazy och BÖRJADE med att åka till pappa och Annika i Tranås, istället för att börja hos mutti i Mjölby.
 
Första planen var att hänga nere i stugan i Rönnäs, men varmvattenberedaren hade fuckat ur så det fick bli lägenheten i Tranås och en liten tur ner över dagen istället.  
Vi började med fika i solen.
 
Efter det bestämde jag mig för att röra på mig och tog världens kortaste promenad, och för första gången på länge kändes det sorgligt hur lite jag kan röra på mig eftersom jag vill få en ordentlig dos när jag väl är där. Framförallt vill jag alltid gå förbi mormors stuga som ligger längst bort, men det gick inte idag. 
 
Några bilder blev det i alla fall: 
Rönnäsgården. 
 
En snutt av "gröna vägen". När den blev klar tog jag alltid den tvärs genom området och så en liten snutt upp när den tog slut satt mormor på sin altan: Kom du på gröna vägen? frågade hon varje gång. 
 
Sen käkade vi korv med bröd (min bästa lunch), och efter det löste jag korsord, dvs däckade i fåtöljen en stund innan lille-Dogge väckte mig med några välriktade sparkar. 
 
Den sista aktiviteten blev att plåta fåglarna som festade loss på bjusset. 
 
Ikväll blir det chips och Melodifestivalen! Hade jag inte varit "borta" hade den här bilden troligtvis återskapats: 
 
Ha en fin kväll hörrni! MVH, livsnjutarn.