Mammahjärtat och andra mammor

En sak med att bli mamma är ju, som med allting annat när en är kvinna i och för sig, att ha ögonen på sig. Människor har otroligt mycket åsikter om mammor, och gärna mammor om andra mammor. Gudarna ska veta att jag höftar ganska mycket med det här moderskapet, och därför är jag väldigt sen att döma någon annan och tänker att alla gör så gott de kan.
 
Jag kan dock inte för mitt liv tro att det jag bevittnade klockan 23:45 på tunnelbanan i lördags kväll var det bästa den mamman kunde. 
 
Såhär var det:
Mamma och jag var på väg hem från The Phantom of the Opera när en liten familj klev på. En mamma, pappa och en liten pojke på kanske 2 bast. Ungen var i vagnen och mamman och pappan satte sig mitt emot varandra i sätena framför mig, och bakom min mamma. Lillebarnet var gnälligt (SÅKLART tänker jag eftersom klockan var så mycket - vad tänker ni?) och min spanska är visserligen begränsad men Qué quieres?! som hon konsekvent fräste åt en har jag koll på. Vad vill du?! Hela tiden, om och om igen. Hon tog upp honom och satte honom på sätet bredvid sig och när han ändå inte var nöjd satte hon ner honom i vagnen igen Qué quieres?! Que quieres?! Ha?! och då gjorde jag som gemene svensk, det vill säga muttrade "Han är liten och trött och vill väl att du ska hålla om honom såklart" varpå min mamma vände sig om lagom för att se henne trycka ner hans huvud hårt i vagnen när han försökte sätta sig upp. Då var han bortom mitt synfält eftersom den (på mer än ett sätt) tjockskalliga pappan satt i vägen. Men gud så dum! Såg du, hon bara tryckte ner huvudet på honom, fy! Det var första gången pappan reagerade, inte på att hon var elak, utan på att vi reagerade på att hon var elak, så han sa något till henne så hon slutade gorma. Och till slut efter ytterligare några minuters berättigat bläng från mig och min mor, plockade hon upp barnet i knät och han blev lugn. 
 
Jag kände mig så arg och orolig efteråt att jag nästan ville gråta - om hon är så burdus och okänslig med honom på allmän plats - hur behandlar hon honom när ingen ser? Det enda som tröstade mig var att han började greja med hennes kläder och gosa när hon plockade upp honom, så det kändes åtminstone som att det var något de gör. 
 
Fy alltså. Jag har pussat och kramat ihjäl mitt barn hela veckan vid minsta pip. 
1 Agnes:

skriven

::::::(

Jag som tyckte jag var surig mot Nora idag...

Svar: Det var du säkert inte!
challetutt

Kommentera här: