Lillys namngivning

Fasters yngsta prinsessa blev ett helt år i helgen som gick, och för cirkus två veckor sedan bjöd familjen A Kopperstad därför in till namngivning/ettårskalas. Detta betydde att hela familjen Dahlström för första gången begav sig till Oslo! Eller, vi har ju varit där allihop förut, men då låg Bo i magen. 
 
Oslo i februari när Bo låg i magen. Det var andra gången Bo i magen var där, men första gången pappan var med.
 
På fredagseftermiddagen hoppade vi på tåget - alla var pepp!
 
Förutom första gången vi åkte tåg när Bo var 3-4 veckor, har vi köpt eget säte till honom, även fast en inte måste det innan barnen fyller 6 år. I vanliga fall brukar vi ha babyskyddet på sätet, så smidigt att kunna stoppa ner ungen för att sova och det - tips! Det kostar dessutom nästan ingenting att köpa en extra biljett till så små barn. 
 
Morbror Henrik hämtade vid stasjonen. 
 
Namngivningen skulle börja i Rådhuset klockan 15, och eftersom stan bjöd på strålande sol tog vi oss en vepa runt Grünerlökka på förmiddagen. Mutti och flickera var också med!
Den här fotosessionen började med att Anders stod en halvmeter ifrån resten av gänget, varpå jag frågade: Har du något emot de andra? Det hade han inte. 
 
En borgerlig namnceremoni, har ni hört talas om det? Jag hade det inte, men Hanne berättade efteråt att det blivit ganska vanligt i Oslo, och ja, det var ju 15 ungar som skulle få sina namn på det här viset (vi trodde att det var 16, men den sista ungens namn tog upp 2 rader i programmet). Fint var det! En kör sjöng låtar, alla barn och deras föräldrar tågade in och ut i procession liksom, det lästes och pratades och sjöngs allsånger. Jetemånga hade folkdräkt, både mammor och besökare, det älskar de ju i Norge, och det är himla vackert tycker jag. 
 
Här får de namnbeviset? Ingen aning om vad det kallas, men ett papper på vad ungen heter i alla fall! Lilly Andreasson Kopperstad. 
 
En grynig bild på Bo som också var finklädd, och morfar som lekte tittut. 
 
 
Så fina. <3
 
Och kolla rådhuset då: 
 
Efteråt blev det kalajs i en lokal där Hanne jobbar. God mat och tårta och massa presenter och huvudpersonen härjade runt i två timmar med både norska och svenska kusiner.
 
Hallå i skåpet! 
 
Förutom att Bo var snorig som attan, så vi sov dåligt, var det en lyckad helg. Kul att träffa Hannes familj, och kul att nästan alla var där. De enda som saknades var David som körde tåg hela helgen (har jag berättat att min äldsta bror håller på att bli lokförare?), och Hannes svåger och yngsta systerson som hade en resa till farmor & farfar i Frankrike inbokad sen länge.
 
Apropå Hannes familj tycker jag att ni ska kolla upp hennes bror Roars musikprojekt Hear me roar - duktig är han! Finns på spotify. 
 
Det var allt. 

Kommentera här: