Rensa bort och fylla på

Jag har rensat en del i bloggar jag läser, men en som alltid är kvar är Lady Dahmer. Ibland läser jag vartenda ord, ibland skummar jag, ibland hoppar jag över. Efter att ha läst henne i flera år, och även lyssnat på podden hon har med ett par till, är det mycket som upprepas. Vilket behövs! Såklart. Men jag är för otålig för att läsa/höra upprepningar; jag vill bara vidare. Ibland är vi helt på samma sida, ibland inte. Hon får mig dock alltid att tänka till, och det är väl det som håller mig kvar hos henne. 
 
Just nu har hon en diskussion kring böcker i skolan efter att hennes dotter fått en läsebok i skolan som hon säger är rasistisk, sexistisk och tjockföraktande. Jag kan inte uttala mig kring just den boken, för jag har aldrig sett den, men i samma veva och i kommentarsfältet diskuteras även Sune och Bert och Disney och så vidare. 
 
Lady Dahmer säger att en omöjligt kan utsättas för denna typ av kultur som barn, och ändå "undkomma" att påverkas av de t ex heteronormativa budskap som befästs om och om igen. Och det är här min tanke fastnar i den här diskussionen, för jag vet inte vad jag tycker. Min första reaktion när hon säger att hon vill åka till sin dotters skola och "rensa bort skiten" är NEJ!, för vem är hon att tro sig veta vad som är bäst för alla (min reaktion är i och för sig alltid NEJ! när människor utanför skolan ska komma in i skolan och berätta för oss som jobbar där hur det ska vara). Jag tänker att barn MÅSTE utsättas för detta just i skolan för att det där finns möjlighet att faktiskt prata om det de läser och det i relation till vad de möter på sin fritid; vad vinner vi på att det faktum att vi lever i ett patrikaralt samhälle undanhålls från barn till de ska ut i det samhället? I nästa tanke kommer jag ihåg att jag reagerar utifrån min roll som lärare på högstadiet, där jag möter allt från äldre barn till unga vuxna, och att deras analysförmåga är mer utvecklad än de 7-8-åringar hon vill skydda genom att rensa i klassrummet. 
 
Nästa tanke är att jag läst och älskat Bert, Disney, whatever, och jag ser det problematiska i dessa böcker och filmer nu, men är jag förstörd för att jag konsumerade det? Vill jag hålla det borta från barn jag möter? Jag läste också varenda tantsnuskiga Danielle Steele-roman jag kom över som 9-10-11-åring, och jag förstod hela tiden att det inte krävs återhämtning från ett barndomsdrama (gärna övergrepp), rött hår och stolta axlar för att bli kvinna. Okej, det röda håret sitter uppenbarligen kvar som ideal, men här är jag, feminist ända in i själen, och jag ser alla dessa strukturer trots att jag lekte med barbiedockor. Kanske för att jag lekte med barbiedockor? 
 
Så jag vet inte vad jag tycker eller hur en bör agera... Jag vet att jag är medveten, och att jag medvetet väljer allt material jag tar in i klassrummet, och att mycket av det är problematiskt, men att vi pratar om det. Ofta tar jag in material inte trots att det är problematiskt, utan för att det är problematiskt. 
1 Agnes:

skriven

Håller med dig alldeles! Samhället ser ut som det gör och skolans uppgift är att lära eleverna att läsa allting kritiskt, ge perspektiv och alternativ.

Såklart görs inte detta i precis alla klassrum, men det är ett annat problem.

Kommentera här: