Informella samtal

Jag är fast i lingua academica - håll ut! Det försvinner snart. 
 
Här följer ett konstaterande av person med exemplifierande anekdot: 
Jag är en social människa. Jag pratar gärna med fölk. Tjöta. Tugga tugget. Ni vet. Jag är dålig på att själv inititera samtal med mänskor jag inte känner (förutom när jag är i New York, för då betraktas en som kylig och märklig om samtal inte förs konstant), men om någon börjar prata med mig är jag game. Inga problem. Såvida du inte är en man på tunnelbanan som frågar om jag vill gå på dejt, då vill jag inte prata med dig.
 
Igår satt jag i vår bannade tvättstuga sent på kvällen (igen) eftersom torktumlarna knappt torkar (igen), och delade denna härliga aktivitet med en kvinna jag aldrig sett förut. Hon var härlig; frågvis, Tensta local, och alldeles för informativ.
 
Jag kom upp till lägenheten med smärtsamma detaljer från den här kvinnans liv surrande i öronen, och frågade Anders: Varför händer det här alltid mig? Han skrattade och sa att jag är för trevlig och att jag borde börja se ut som honom, för ingen vill prata med honom. Men de tre skäggstrån som dyker upp på min hals räcker inte till att matcha hans Usama-look, så jag får väl bara gilla läget. 
 
Familjen hårfager. Och skäggfager. 

Hump day

En kvart innan seminariet när redan nämnda avhandling ska presenteras är jag således klar. Jag har konstaterat mången gång att jag är en mycket bättre lärare än jag är student, men jag gör det ju till slut. Gud, vad jag gnällde hos my man Christer back in the days, om min totala brist på disciplin. Till slut tröttnade han och sa: Men du gör det ju! Du klarar dig ju! 
 
Sant. 
 
Sen att jag avslutade en inriktning ett läsår efter den skulle vara klar behöver vi inte prata om. Jag var ju "aktiv inom sektionen" trots allt. 
 
Stasse, min klippa och bästis i New York, kallade alltid onsdagar för hump day. Jag och min knäppa skalle tänkte visserligen aldrig på hump som knöl, som det syftas på i det uttrycket, men det ligger något i det trots allt. Tar en sig igenom onsdagen har en tagit sig över knölen, veckans mitt, och sen är det bara nerför mot helgen. Ledighet i sikte och allt det där. Just den här veckan blir det störtdykning ner mot ledigheten eftersom den börjar redan imorgon, och ska spenderas hos min gravida bror och sambo i Oslo. 
 
Den nya norsk-svenska unionen. 

Överambitiös tisdag

Hej bloggish. Idag ska jag läsa klart en avhandling (har än så länge knappt kommit igenom tidigare forskning...) (nej, jag läste den inte när jag sa att jag skulle läsa den sist för jag är sämst), jobba (lyssna på en dyskalkyliföreläsning och ha "IKT-workshops", asså..), gå på intervju (!), förbereda en sammanfattande presentation på 10 minuter på redan nämnda avhandling samt ha tvättstugan 19-22 (har ej tvättat på kanske 3 veckor). 
 
Människa med valfritt uppiggande knark välkomnas med jämna mellanrum under dagen samt kvällen. Tack. 
 
Bjuder på min enda datorproducerade bild. Vet ej från när, men jag tycker att den illustrerar känslan inför den här dagen väldigt bra. Kontrollerad panik.