Ny trafik

Mina 9:or ska skriva argumenterande texter, och jag har bestämt ett fåtal teser de får välja att argumentera för eller emot. De flesta har jag använt mig av tidigare, och en av dem är Öppna Europas gränser. Förra året valde ingen elev den tesen, vilket gjorde att jag funderade på att kapa den på grund av bristande intresse. Bara att det där med Europas gränser är en så absurt mycket hetare potatis nu än vad det var för ett år sen, så nu brinner det där intresset plötsligt. Både för och emot. Inte minst i dessa dagar när jag titt som tätt möter mina tonåringar med nya terrordåd att adressera. 
 
Så märklig världen måste te sig för dem nu. 
 
I alla fall. Som vanligt när vi diskuterar saker och de grunnar och vrider och vänder, vill de veta vad jag tycker och för en gångs skull sa jag att jag inte får berätta det (det här med objektivitet hörrni...). Det är väl en sanning med modifikation, men när de protesterade med "Åååh, ni säger alltid sådär, tråååkigt, kom igen nu" klämde jag ur mig: Läs min blogg. "Åååååh, då kan du ju lika gärna säga." Nej, det kan jag inte, för när jag står här måste ni lyssna på mig, men att läsa min blogg är frivilligt. Jag tänkte att det är lugnt eftersom de inte har länken. Sen tänkte jag att de kanske hittar den ändå. Och sen kom jag på att jag skrivit om min tjockma in the making och att ingen av eleverna vet om det. Eller så är de för artiga för att säga något. 
 
Hallå där lille magen. 

Tengo hambre

Grynet tycks vara inne i någon sorts växa-fas (ja, det är väl det en graviditet är iofs, men..), för jag är stört hungrig den här veckan. Jag är så hungrig och jag är så inte sugen på något som finns hemma. Har ändå ätit eftersom när den där känslan kickar in tror jag att jag ska 1. kräkas, 2. svimma, 3. gråta för att jag kommer kräkas och svimma. Jag kommer ju inte det, jag vet det, men det känns så. 
 
Försöker logga mina kalorier för att hålla den där planen dietisten föreslog, men jag insåg kanske direkt, men framförallt efter ett par dagar att hennes matschema inte fungerar. Och det var förra veckan. Med en normal hunger. 
 
Runt omkring när jag var illamående var jag också panikhungrig, typ vecka 7-8, och det höll i sig till.. Tja, vecka 10-11 när vi var på inskrivning på MVC. Min mycket diplomatiska barnmorska (ni vet ju hur rädd jag är för barnmorskor) förklarade hur lite extra energi en faktiskt behöver för att tillgodose fostrets behov, och då undrade jag varför en är så helvetiskt mycket mer hungrig då och svaret var typ: Tja, evolutionen har inte hängt med, vi riskerar inte längre svält men kroppen tror det och vill lagra till bebisen. 
 
Allt det här försöker jag tänka på. Evolutionen. Graviditetsdiabetes. Att kroppen luras. Fast en samtidigt ska lyssna på kroppen. Och att jag fortfarande är skithungrig, och att jag GER UPP att försöka göra rätt. Så då skickar jag sms till Anders och frågar efter det enda jag är sugen på: prinsesstårta. Han säger att jag inte får någon. Sen när jag vaknar efter min tretimmars-nap står det ändå en låda i kylen.
 
Älskar den mannen så förskräckligt. 
 

Här kommer ett skitfint inlägg jag gjorde förra veckan, men som blogg.se inte tyckte skulle finnas kvar av någon jävla anledning

Oslo living, varsågod! 
Fasters lilla gris. <3
 
Preppat och klart för Minis ankomst! Snaaaart.... 
 
Fredagsmys och Lukas är sugen. 
 
Henke på sin gård. 
 
På tacorestaurang och Knuten spillde på en gång.. 
 
Söndagstur. 
 
Fint var det. 
 
Längtar till vi ses igen. När tre blivit fyra.