Bebis-bonanza

Tant Lottie. Tant Lotten. Tant Knuten. Tant Köttis. Tant Balle. Och faster Charlotte. Såklart. 



 
 
Jag påbörjade det här inlägget när jag senare på dagen skulle träffa Lisa och Weimer, och jag hade väl tänkt att knäppa en bild på den ungen för att inkludera i bebis-bonanzan, men det blev inte av. Jag är i alla fall väldigt glad för alla små kottar runt omkring mig. 
 
I lördags var både jag och tant Helenis-penis där uppe på bilden hemma hos Stefan & Josefin som också väntar smått, och medan regnet bokstavligen öste ner mös vi i deras hus med mat, spel, godis, paj och massa garv innan jag susade hem över en tom slätt. Jag är också glad för vänner med hus; det finns ju inte direkt ett överflöd av dem i Stockholm. 

Televisionen

Det finns många härliga saker med att vara hemma i Mjölby, och en av dem är definitivt mammas teve-kanaler. Jag saknar inte att slötitta på teve egentligen, för om jag hade den möjligheten hemma i Tensta skulle jag VERKLIGEN slösa bort mitt liv framför teven, istället för fokuserat serietittande som vi jobbar nu. Men vad härligt det är hörrni..? Det är ett konstant flöde av skräp-teve á la hollywood-fruar och new jersey-fruar och miami-fruar, och när det flödet bromsas slår jag på tv4 fakta. Det skulle kunna argumenteras att även den kanalen sorteras in under epitetet skräp-teve, men i alla fall! 
 
Det är skitväder och inte många av mina slätten-baserade vänner som har tid med mig, så jag har inte gjort så mycket nu på ett par dagar (vilket blir ganska uppenbart när en bloggar om teve...) MEN jag försöker att ignorera skavet och aktivera mig med garn eller vad det nu blir. 
 
Från i söndags när vi gjorde en annan bra inomhusaktivitet: bio. Vi såg Minioner - den var kul!

En tsunami av vuxendom

Det blir aldrig som en tänkt sig hörrni. Eller så planeras det om bara. 
 
När jag föreställde mig måndag-tisdag-onsdag föreställde jag mig, som jag redan hintade om när jag rapade upp min måndag, att jag skulle stå med svett upp till hårfästet och ORGANISERA. Städa. Göra om. Det har kliat i fingrarna ett bra tag nu. 
 
Istället är det helt okej väder, och folk i stan som normalt sett inte är i stan, så jag träffar folk istället. Folk och bebisar, eftersom det är inte bara mitt gymnasiegäng som ynglar av sig, ALLA ynglar av sig. Mitt gymnasiegäng, mina pluggkompisar; inklusive killarna jag nyss satt i en bastu med och de hällde öl på aggregatet och vägrade badbyxor. Men de var ju alltid fina killar, och de blir fina pappor och det är väldigt, väldigt coolt att få se dem bli det. 
 
Jag cirklar runt kring samma tema hela tiden, jag fattar det, och jag hoppas att det inte blir tjatigt. Det är ju en brytpunkt nu, de här åren runt 30, och jag förstod nog inte innan att det skulle bli en så tydlig sådan. Att när människor började gifta sig och skaffa bebisar för ett par år sen, bara var ett litet brus i jämförelse med vågen som sköljer igenom oss nu.  
 
Trio mä dum september 2006. Eller gift, gift (x 2), pappa.