The bitch is back

Den senaste veckan har blandat det mesta; hopplöshet, menlöshet, fruktansvärd huvudvärk och sen toppläge i helgen med häng med härliga kompisar både fredag och lördag. Måndag morgon en släng av magsjuka. Jag skippar detaljerna kring just denna, men jag är i alla fall väldigt glad att det bara var en släng, så jag kan återvända till jobbet imorgon. Jag behöver nämligen raskt fortsätta min mission att komma "i fas". Ack, detta magiska tillstånd! 
 
Premiärade en cigarr hos Louise&Lars i lördags - det var roligt! Roligt hur jag efter ett rökfritt liv är helt värdelös på att hantera både giftpinnar och tändstickor. 

Jag konstaterade nyligen att det är snart tre år sen jag och Anders träffades och utropade förtjust: Aha, det är dags för vår treårskris! Det sägs nämligen att varje förhållande krisar efter tre och sju år, och klarar man sjuårskrisen är det lugnt sen. Eller? Har jag hört fel? 
 
I vilket fall som helst känner jag ingen särskild kris annalkande för mig och Anders, däremot kanske jag har en i relationen till mitt jobb? Det handlar inte om bristen på fas, för var den än befinner sig, har jag aldrig legat i dess ljuva vagga. Däremot känns det som att jag inte kommit tillbaka in i jobbet mer än (knappt) fysiskt, hjärnan är kvar på jullov, och det är självklart inte bra såhär halvvägs till sportlovet. 
 
Veckans uppdrag blir alltså att attackera mitt arbete med både kropp och själ.  Jag vet inte om det är positivt för mina kollegor eller mina elever när denna hydda ska claima sin plats, men jag tänker att det är bra om alla blir varse. 

Kommentera här: