Som söndag kväll

Jag lyckades med mycket kort varsel lura över min Tjebbis igår. Anders jobbade, jag muppade runt. Som jag längtat efter att komma hem och bara vara, och sen när en väl glider runt och ÄR i all sin glans blir det fort... tråkigt. Eller.
 
Såhär va: 
Jag såg en sådant därnt "roligt" e-vykort på min lärar-facebook igår. Ibland är de faktiskt skitroliga, men det här talade inte till mig. Se nedan: 
 
Bildlänk. 
 
Jag köper att de två veckor som det hinner vara augusti innan jobbijobbi drar igång, mest känns som att en väntar på att få börja jobba, men till skillnad från de normalt sett ångestladdade söndagskvällarna, är det på ett längtigt vis. 
 
Jag förmår mig inte att få så mycket gjort, och tycker att det faktum att jag tvättade igår morse täckte in exakt så mycket nyttighet som en dag på lovets sista vecka kräver.
 
Allt detta får mig som vanligt att inse att jag behöver den struktur som jobbet ger. Missförstå mig rätt, det finns massor jag skulle kunna smyga igång med jobbmässigt om jag nu är så himla sugen (och också pluggmässigt), men jag ids inte. Och jag behöver inte. 
 
Det var i alla fall fint att träffa Tjebbs. Ännu finare att jag kommer träffa henne imorgon igen och då jävlar ska det vara badväder för vi ska hänga på Badberget och... *trumvirvel*... BADA. 
 
Tack för idag.