Got milk

Imorse vaknade jag 05:40, och eftersom klockan ringer 05:50, utgår jag från att detta betyder att min kropp har ställt tillbaka sig till icke-lov. Skönt! Särskilt eftersom jag kände mig helt okej utvilad och tillbaka på banan efter gårdagens lilla dipp. Fy fan vad jag hatar't; en mörkläggningsgardin som dras ner över tillvaron och en orkar ingenting, vill ingenting, samtidigt som ångesten fräter inuti över alla tusen saker som borde gjorts för länge sen. Tackkorten, helvete, tackkorten! Jag hade ju tänkt på alla stackars barn och krig och svält och elände medan jag vackert väntade på sömnen, men när tankekedjan hade nått det faktum att jag inte skickat ut några tackkort för bröllopet än, ja då höll det på att brista. Jag måste varit sekunder från att implodera av skam över min otillräcklighet. 

Som tur är har jag kommit på genidraget att alla problem enkelt botas med ett glas riktigt fet mjölk (gammaldags, eko, obestämd fetthalt). 

Så även detta. 

Morgondagens måste att ha ångest över: boka tid för hjälp med spänningshuvudvärken. 

Kommentera här: