Service my ass

Jag har en eventuellt dum grej som jag utvecklat på senare år. 
 
När jag möter servicepersonal (serveringspersonal, butiksanställda, bartenders etc.) som är otrevlig upplever jag inte den högst rimliga reaktionen "otrevlig tillbaka", utan jag försöker istället vara trevligare än mitt normaltrevliga jag. Jag ber om ursäkt mycket, dricksar mer och använder extra mycket underordnade artighetsfraser och omformuleringar. "Skulle det möjligtvis gå att... verkligen toppensnällt, GUD vad bra, tack snälla, tack så jättemycket."
 
Det här är så himla onödigt, för om en människas första bemötande av dig är slarvigt och surt i till exempel en bar, på till exempel The Public i Sundbyberg (som i övrigt var ett väldigt trevligt ställe), är det inte särskilt troligt att det kommer att ändras bara för att jag skriver ner en extra tia och tackar extra fint. Det troliga är att personen som står i baren är en röv som uppenbarligen inte vet vad ordet "service" betyder, och inte förtjänar vare sig tack eller en enda krona extra. 
 
Jag brukar försöka trösta mig, min sinande plånbok och mitt resten av dagen sugiga humör, med att jag är en större människa än röven i baren/på restaurangen/bakom disken. Men det går sådär. 

Kommentera här: