Förortsromantiken blomstrar

 
Kärleken till den här orten växer för varje dag. Jag älskar grönskan, jag älskar utsikten, jag älskar närheten till naturen och jag älskar att jag kan promenera till jobbet. Jag älskar att kidsen hajar till när de pratar om vart jag bor, även fast det egentligen är sorgligt; jag önskar ju att det var lika naturligt att säga att jag bor här som det var att säga att jag bodde i Vasastan eller på Söder. Men det är inte lika naturligt, och det bidrar ytterligare till att det känns viktigt att bo kvar här. Jag kikar på skolorna, blev förtjust i Enbackskolan när vi röstade där i söndags, glor på förskolorna som ligger i varje hörn och undrar om jag kommer att skapa barndomsminnen för våra barn där jag plockar gullvivor ute på fältet. 
 
Jag har egentligen ingen aning om vi blir kvar här, vi drömmer ju om mycket yta som rymmer mycket familj, men just nu vill jag absolut ingenstans. 
 
Så risken finns. 

Kommentera här: