Discovering Norrland

Vädret blev bättre och vi gav oss iväg på olika utflykter; promenad i ett naturskyddsområde vid Indalsälvens delta, bilutflykt upp till Höga kusten och igår var det marken på Lögdö bruk där jag gick loss på en loppis i en lada. Omärkta plagg kostade 5 kronor men jag orkade inte engagera mig tillräckligt i de röriga klädstängerna för att göra några sådana fynd. De övriga fynden kommer att dyka upp i en dekor nära dig. 
 
Några bilder från fredagens utflykt till Höga kusten följer nedan. Jag nynnade självklart på Tomas Ledin hela dagen: "Ääär du oäääten, ungee, kom hit kom hit"
 
På väg till vårt mål Mannaminne i Häggvik (finns tydligen ej bara ett i Sollentuna?!), åkte vi förbi Lunde och kollade på ett minnesmärke över de som blev skjutna '31 (lyssna på P3 dokumentär "Skotten i Ådalen" - jättebra!) Det var inte så tråkigt att titta på den utsikten heller. 
 
Framme i Manneminne!
 
Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva detta ställe; det är som en by som är ett museum alltihop. Många av byggnaderna är gamla och ditkörda, vissa byggnader är nya och skapade av en konstnär. Oavsett: superfint ställe med en oändlig mängd spännande saker att titta på. Tavlor, byggnadskonst, som historiska berättelser typ.
 
Bröderna Dahlström körde en snabb gudstjänst i ett av kapellen. Predikanten var lite för okonventionell för min smak (läs: gudslös). 
 
Själv hittade jag en lastbil i teknikmuséet som egentligen vill bo på en gård hemma hos mig. Synd att jag inte har någon gård. Eller kunskap om bilar. 
 
De perfekta öppettiderna. 
 
Ze bridge. Mäktig!

Leva som man lär

Det där inlägget jag skrev igår om utseende - shit vad svårt! Det går att vrida och vända på detta ämne hur mycket som helst, och hur en än försöker att belysa det ur alla korrekta synvinklar så låter ändå som att en pekar finger åt någon i slutändan. Och det vill jag inte. Jag skrev om slutet säkert tio gånger. Hur får en till en slutkläm på något som inte har en, det är ju bara en evighetslång radda av problem.  
 
Jag kan heller inte släppa vad (att?) jag berättade vad jag gör för att bekämpa utseendehetsen hos mig själv och eventuellt andra, för det låter så banalt, men alla medel, oavsett hur små de är, måste väl vara bra? Om det så är stubbiga ben och ett osminkat nylle bland alla sminkade. Jag tänker att min huvudsakliga kamp handlar ju om att förändra attityder, att peka på hur världen ser ut och låta dem bestämma sig för vad de tycker om det. Att inte pracka på dem mina åsikter men att öppna deras ögon så att de kan skapa sig åsikter som är genuint deras och som de tänkt ut själva med alla korten på hand, och inte vad de programmerats att tycka genom tv/filmer/reklam/tidningar. Och just för mig blir det svårt att vara en person som noggrant väljer hur jag ser ut varje dag, för att sedan stå inför 32 fjortonåringar och säga att utseendet inte ska spela någon roll. 
 
Jag har också tänkt ganska mycket på vad som är accepterat som snyggt av samhället, och hur jag då sa att jag hellre vill prata om goda egenskaper och hur vi är mot varandra, men även där blir det problem eftersom det också finns vissa egenskaper vi bestämt som goda. Till exempel handlar skolan och samhället i stort mycket om att följa regler och rätta sig i ledet, och det är nödvändigt i många sammanhang, men jämt? Jag har elever som inte följer några konventioner, som inte är så som vi, samhället, tycker att de ska vara, och det blir skitsvårt i det svenska fyrkantiga klassrummet. Jag i min lärarroll måste säga ifrån för att hålla i ordning och jag kan bli tokig på ungar som aldrig gör som jag säger, men vem säger att det är jag som gör rätt och inte de? Det är sällan människorna som följer strömmen och reglerna som förändrar världen, det är det människorna som sätter sig på tvären som gör.