Expectations

Hej blekk har blivit re-tweetad in i mitt flöde förmodligen sen jag började använda twitter, och trots att jag sen dess följt många olika feministiska bloggar, har jag aldrig läst hennes och när jag nu gör det, kan jag inte för mitt liv förstå varför jag inte började tidigare. 
 
Om Lady Dahmer ofta ger mig nya perspektiv och intellektuella utmaningar (vad tycker jag om det här egentligen), så sätter Hej blekk ofta ord på sådant jag själv redan tänkt men liksom inte lyckats formulera. Hon är också mer av en utbildare, då hon ofta tipsar om intressanta saker och förklarar begrepp så himla pedagogiskt och bra. Just diskursen inom feminism är något som jag kan tycka är svårt, eftersom den i takt med feminismen utvecklas så snabbt att det ibland är svårt att hänga med. Cisperson, juridiskt kön, intersektionalitet, etc. etc. 
 
Det här (klicka) är exempel en sak jag alltid försöker att ta upp i samband med att vi diskuterar elevernas resultat på skolan, och även fast jag främst inte haft perspektivet hur det påverkar flickor som måste dra lasset eller tvingas växa upp fortare än de kanske skulle behövt, så har jag tänkt att det är något vi vuxna verkligen måste jobba med. Förväntningar är allting, särskilt i skolan; mina elever kommer bara att göra så bra ifrån sig som jag förväntar mig, därför försöker jag alltid förvänta mig maxade resultat (såvida det inte föreligger särskilda skäl där jag vet att eleven inte svarar bra på för höga förväntningar, eller där eleven helt enkelt inte har möjlighet - det är viktigt att känna att en lyckas med det en får i uppgift). MEN. Helt ärligt, vad förväntar jag mig när jag möter välformulerade xx på 1.70 som ser två år äldre ut än sin årskurs 7, och vad förväntar jag mig av xx på 1.50 som ser ut att vara 11 bast? Både gällande beteende och akademiska resultat?
 
Det tycks råda delade meningar om hur olika snabbt barn mognar intellektuellt, men det är tydligt att flickor generellt mognar snabbare fysiskt, och det påverkar självklart mina (och allas) förväntningar på deras intellektuella nivå. 
 
Jag skrev i en kommentar till inlägget ovan att jag upplever att det är "för sent" att få jämbördiga elever redan från årskurs 7, i 9:an brukar de ligga jämsides, och det kanske är okej så länge det rätar ut sig i slutändan, men för många elever gör det ju inte det. Har du länge haft låga förväntningar på dig på grund av kön eller annat, är det troligtvis svårt att helt plötsligt hitta motivationen till årskurs 9, även om du då "mognat" (vad nu det betyder). 

Kommentera här: