Ynnest

Jag har en del på G, men jag tänker fortfarande. Jag har till exempel tänkt ganska mycket på att jag, trots att jag brinner, ändå är liksom medelmåttig på att föra kamp? Jag är inte tillräckligt påläst, tillräckligt vass på orden eller tillräckligt välformulerad för att vara något annat än en liten en i mängden. Den här bloggen är (bland mycket annat) min politiska spyhink, och det är så himla okej. Den roar mig, och några till.  
 
Självklart är inte bloggen mitt enda verktyg; jag vet inte ens om det var meningen att det skulle vara ett verktyg för den här kampen jag påstår mig föra. Det har bara svett och fräst så himla mycket inuti på sistone att det måste ut. Ut ut ut. Jag omger mig med människor som också bryr sig, och det är så utvecklande, utmanande och ett rent privilegium att ha såna människor. Igår satt vi fem stycken runt middagsbordet en måndagskväll och käkade paj och gafflade om händelserna i Malmö. Det känns för jävligt att ha sådana saker att prata om, men för underbart att få nya och fler perspektiv när sådana saker händer. 
 
Mina toastisar och perspective-givers.