Ynnest

Jag har en del på G, men jag tänker fortfarande. Jag har till exempel tänkt ganska mycket på att jag, trots att jag brinner, ändå är liksom medelmåttig på att föra kamp? Jag är inte tillräckligt påläst, tillräckligt vass på orden eller tillräckligt välformulerad för att vara något annat än en liten en i mängden. Den här bloggen är (bland mycket annat) min politiska spyhink, och det är så himla okej. Den roar mig, och några till.  
 
Självklart är inte bloggen mitt enda verktyg; jag vet inte ens om det var meningen att det skulle vara ett verktyg för den här kampen jag påstår mig föra. Det har bara svett och fräst så himla mycket inuti på sistone att det måste ut. Ut ut ut. Jag omger mig med människor som också bryr sig, och det är så utvecklande, utmanande och ett rent privilegium att ha såna människor. Igår satt vi fem stycken runt middagsbordet en måndagskväll och käkade paj och gafflade om händelserna i Malmö. Det känns för jävligt att ha sådana saker att prata om, men för underbart att få nya och fler perspektiv när sådana saker händer. 
 
Mina toastisar och perspective-givers. 

Charlotte's room

 
Idag är jag trött. Idag önskar jag att jag brann enbart för att baka cupcakes, och sen hitta kreativa metoder för att bränna bort dem från kroppen. Missförstå mig rätt; det är jättekul med cupcakes och träning, och inget som utesluter att en inte har andra intressen eller är medveten om sin omvärld. Men idag önskar jag att min värld koncentrerades kring cupcakes. Eller origami. Eller att min blogg var en inspirationskälla för människor som gillar "shabby chic" och kan hitta lika många nyanser av vitt som eskimåer har ord för snö. 
 
Vad skönt det skulle vara. 
 
Istället skövlar jag genom dagstidningarna på nätet, och alla sociala medier jag kan komma på. Jag läser ikapp alla bloggar jag följer, och tänker tänker tänker. På det här till exempel. Jag återkommer när jag tänkt klart. 
 

Charlotte, konstnären

 
Detta är en kategori jag nog aldrig presenterat förut? Jag har definitivt berättat om Charlotte, pedagogen, Charlotte, geniet, Charlotte, fotografen och så vidare; ofta med en ganska världsfrånvänd idé om hur väl jag hanterar dessa attribut. Eller om de ens stämmer. 
 
På en workshop på Kulturfyren fick vi först dutta lite på ett ark, sen skicka runt det och kludda på alla 17-ish som satt runt bordet, och sen när vi fick tillbaka vårt ark med en nu ny utformning, skulle vi göra någon form av porträtt. Det kunde vara ett ansikte, eller något annat som vi kände symboliserade oss. Jag valde som ni såg symboler. Mina elever ba: Varför har du gjort en broccoli, alltså VEM gillar broccoli?! Okej, jag gillar broccoli, men det är faktiskt kunskapens träd som genomsyrar mitt stora, men lite svärtade hjärta och mitt brinnande intresse för feminism. Eller så symboliserar den att jag är kvinna. En får välja.
 
Tjebbs har redan bokat den, och trots att jag fått hjälp med bakgrunden tänker jag absolut sätta mitt namn tydligt längst ner. Charlotte, konstnären. Synd bara att det är en mörkblå mexi-hatt där namnteckningen ska vara.