En suddig filur

Nu är jag vaken sådär sent igen. Dock ska jag ju vända dygnet åt exakt detta håll så jag kan alltid skylla på det, och det vore bra skönt att slippa hela vakna klockan 4 på morgonen-grejen de första nätterna. Nu går det dessutom att hitta ännu mer i min lilla medicinlåda som hjälper en att sova, så jag är icke nervös för just det. Däremot brukar det bli mindre skoj när en kommer tillbaka. 
 
Min absoluta hat-gång jag kom tillbaka från USA var när David skulle bo hos mig till och från under sommaren, och jag bad honom hämta mig vid stationen eftersom jag hade både min och Sofies väska med mig hem, och han kunde minsann inte det för han skulle vakta en hund. När jag således hade släpat två stora resväskor från resecentrum i Linköping och hela vägen hem till Norgegatan, låg han självklart på min säng och latade sig. Den där hunden ska vi inte prata om sen; han tog med den hem och den gnällskällde och jag behövde sova. Sen hade han en klocka som pratade varje timme, blåste sönder min hårfön för han tyckte om att föna sig själv när han satt på toa och var allmänt som David är. Till hans försvar vill jag dock minnas att han lagade hamburgare åt mig. Synd bara att det krävdes en hela sjurätters på Operakällaren för att ta igen alla poäng han förlorade de där två dagarna.
 
David - en suddig filur. 
 
Idag har jag "härjat runt" (valfri tolkning). Denna galenskap innebar ett par ärenden på stan, ett ärende på skolan och sen middag hos Malin i Kärrtorp. Det senaste var utan tvekan min favoritaktivitet, eftersom allt annat gav mig huvudvärk. <3 

Kommentera här: