Morgonblogg

Jag förlorade mig själv någonstans i ett stressmoln, och egentligen sitter jag väl kvar där, men! Jag har i dag och sen kan jag inte jobba mer den här veckan eftersom jag flyr till de östgötska vidderna i morgon, så det som inte blir gjort i dag får bli gjort en annan gång. Även fast det skulle varit gjort förra veckan. 
 
Jag och Anders har vår första ensamma morgon eftersom vår inneboende Kamomill-Kalle återvände till Sveriges framstjärt (Göteborg) i går. Egentligen skulle detta ha skett i måndags, men en viss storm gjorde att de backade tåget tillbaka från Södertälje och så bidde det ytterligare en natt hemma hos familjen Andreasson-Dahlström. Vi firar den ensamma morgon med att jag glor på datorn och Anders glor på sin telefon. Som vanligt. 
 
Det ska bli så fantastiskt att komma iväg lite, särskilt eftersom vi ska dra till paradiset på jorden, Öknehult, och hänga i stallet. Mocka skit, rida häst, äta snask på rummet like it's 1999. Och när jag säger VI, så menar jag min absolut bästa bästis Emelie och min bästis Malin (jag har cirkus 10 bästisar, ba så ni vet), bara det är ju guldkant deluxe. 
Jag hade tänkt att jag skulle rida det här kräket som jag förälskade mig i, i somras, men han skadade sig och lever inte längre. Så himla ledsamt. 
 

Change of direction

Jag tittar på tv. Minns ej när jag gjorde det sist. Det handlar om skolan och jag mår lika dåligt som vanligt när skolan figurerar i media. 

Tänk om man delade med sig av goda exempel någon gång? Tänk om man visade lärare som gör rätt? Jag vet ett helt gäng skitbra pedagoger på min skola till exempel. Tyvärr var jag inte en av dem idag. Det känns som att jag gett mig ut på ett korståg jag inte kan vinna, och inte för att förutsättningarna inte finns, utan för att jag tagit mig an det från fel riktning och fått för mig att det är omöjligt att vända om. Det är det inte. 

Sista dagen innan lovet i morgon och jag ska vara allt jag kan och lite till. Avsluta positivt. 

Så länge ingen river stället. 

Ni ser, positivt!!