Hur ska vi ta hand om varandra

Förra veckan läste jag det där brevet till Kent Ekroth i DN. Och genast började delningen på facebook. Men jag kände redan när jag läste brevet att det var något som skavde, och det skavde ännu mer när människor i min feed spred det som viktig läsning. Ja, det är viktigt att våga ta debatten mot den rasism som kryper sig allt längre in i svensk politik och som är uppenbart närvarande i Sverigedemokraterna, men hela brevet gick på något vis ut på att skribenten hade gjort rätt för sig och därför hade rätt att vara i Sverige, medan Kent Ekroth bara betett sig illa. Borzoo Tavakolis är minsann välutbildad och betalar skatt och hans fru betalar skatt och de bidrar till det svenska samhället, de är inga "parasiter".
 
Att formulera sig på ett sådant sätt är att spela alla rasister i händerna, för vad han indirekt säger då är att det är på deras villkor han har rätt att vara här. Man ska bidra. 
 
Men de som inte kan det då? De som kommer hit på flykt från krig och omänskliga villkor UTAN att ha en utbildning eller möjlighet att skaffa sig en på länge på grund av t ex analfbetism eller trauma - får inte de vara här? 
 
Ann Heberlein har samma tankar. Läs hennes artikel här

Detta är mitt liv

Det har varit en jobbig vecka på grund av anledningar, bland annat att jag har någon förkylning som gror, och när jag kommer hem är klockan mellan 5 och halv 6. Mitt älskade åbäke säger "ska vi börja med maten?" och vi vet både han och jag att med "vi" så menar han "jag", men jag vill ändå vara älskvärd så jag frågar snällt om det är okej att jag vilar lite. Självklart. Jag kryper ner under Signe (min filt, hen heter det) ovanpå världens skönaste överkast och somnar till ljudet av kniven som hackar grönsaker. I min halvdvala märker jag att han är inne och kollar på mig minst en gång, och sen väcker han mig och jag är frusen och han hämtar två koftor innan jag lämnar filten för han förstod inte vilken kofta jag menade. "Ska vi äta framför teven?" hinner jag säga innan jag ser att det står framdukat med himla TÄNDA LJUS vid bordet, och han har lagt min älsklingsdel på hela veckan DN bostad på bordet bredvid min tallrik för jag hann inte läsa den i morse. 
 
I morse skrev vi (well, HAN, tanten hos hyresvärden påstod att jag är skyddad av sambolagen - bör kolla upp detta känner jag) på kontraktet till vår första egna lägenhet, och om mycket är upp och ner just nu så finns det åtminstone en sak som alltid är på precis rätt spår. 
 
Och det är han och jag. 
 
 
 
MVH, bortskämdtjej_85

En dos energi

Hopp, vad har du gjort i helgen då? Nä, typ städat hela lägenheten, tvättat, umgåtts med Tjebbs, hostat middag för tre fina vänner, promenerat, käkat på Texas, påbörjat flyttpackning och läst ut en bok. Nu ska jag dessutom rätta en stund innan det blir kväll. 
 
Ni anar inte hur fantastiskt det känns att läsa alla de där sakerna. Att jag orkat alla de sakerna. Att jag velat alla de sakerna. Med förra mysiga helgen i Göteborg som undantag, har mina helger de senaste veckorna bestått av antingen jobb eller en trötthet utan dess like där jag pallat max EN av alla de saker jag tagit mig för i helgen. Det enda jag inte gjort som jag hade tänkt mig är att träna, men jag försöker desperat att inte ha dåligt samvete för det, utan bara njuta av allt annat jag gjort. Det finns ju alltid en morgondag. 
 
Jag vet inte vad jag tycker än. Förutom att det är trist att det är över.