12 juni 2012

It's not the end of the world
It's not even over
But it will be soon



Det är kvällen innan jag ska släppa min första klass, och i kroppen trängs separationsångesten tillsammans med glädje och lättnad för deras skull. De är så redo att gå vidare och trots att jag blir rädd för att de inte ska ha varandra mer, så vet jag att de inte är det. De är 16 år och modiga, de är 16 och har hela världen för sina fötter. Nya skolor att etablera sig i, nya människor att lära känna, och x antal grupper att bli en del av.

Men jag kan inte låta bli att tänka på att trots att de här tre åren var en liten del i ett långt liv, så var det en viktig del, och att den lilla ynka terminen som jag fick vara med, var en viktig termin, och jag hoppas, trots att jag i slutändan säkerligen blir en av alla lärare i mängden, att jag kanske hann lämna något litet intryck.



Hej då 9B, jag kommer sakna er!

Kommentera här: