Back to work

Jahapp! Dags att jobba lite. Jag kände förra veckan i samband med euforin över Bos tillfrisknande att jag ville testa i alla fall, så nu kör vi 50% fram till Kristi flygare och så får vi se. Tydligen har mina vikarier varit något av en kufarnas parad så jag är efterlängtad. Jag räknar med att eleverna tappat den känslan senast tisdag; eventuellt redan i eftermiddag när jag kört en genomgång över saknade uppgifter. 

Idag ska det ju bli sommarvarmt, och jag firade med att svettas extra mycket när jag klädde på mig mina stödstrumpor i morse. Jag är typ 20 minuter senare än jag tänkt, och det är delvis för att ALLT tar mycket längre tid att göra i denna gravida kropp, och dels för att jag ville dutta på lite av det dyra sminket jag blev påprackad förra veckan. 

Snart dags att gå av bussen! 
(null)

Alert

Vi påbörjade projekt "Bo i egen säng i eget rum" trots allt. Eftersom vi konstant väljer den lätta vägen somnar han i vår säng, men med det lilla tillägget av frågan: Ska du sova i din säng? innan han lägger sig. Svaret är såklart nej (för övrigt hans bästa ord just nu). När han somnat flyttar vi på honom. Natt 1 vaknade han vid 2 och ropade efter mamma och fick komma till oss. Natt 2, som var inatt, sov han själv fram till 6-hugget när Anders gick upp. Vi var däremot uppe minst ett par gånger och kollade till honom när vi tyckte att vi hörde honom. Vilket vi säkert gjorde eftersom den där språkutvecklingen tycks pågå även när han sover med en massa snicksnack. Aja, vi är hoppfulla! Håll en tumme. 

(null)
Nyvaken skrutt

I tankarna

Okej, bloggen har inte blivit lika aktiv som jag hade tänkt, och den handlar visst nästintill uteslutande om graviditet och bebisar, och bebisar och graviditet. Men gissa om jag tänker på annat? Jag som är JÄTTEGRAVID trots alla hundratusen veckor kvar. 
 
Jo, det händer väl. Just nu tänker jag t ex på att jag blir vansinnig på gubbvälden, och att om våra förkylningar kunde gå över nån himla gång skulle livet bli 1000% bättre, och att jag vill testa att börja jobba (halvtid) igen när min sjukskrivning går ut nästa vecka, men att jag egentligen inte vet om jag kommer att orka men en måste ju testa, eller hur? Jag tänker också exakt varje dag på att min unge är så gullig att jag får spader, och att han pratar och sjunger så himla mycket, och att det där med att jag inte vill sova utan honom är som bortblåst efter den senaste febervändan som har gjort honom till en nattlig diktator av rang. BUMS I EGEN SÄNG ONGE, JAG IMPLODERAR! Den känslan. Vi får se när energin återvänder, om den gör det, och om vi då orkar med processen. Annars får väl Åbäket vara kvar i gästsängen dit han är förpassad sen några nätter. Men då fortsätter ju nästa grej jag tänker på, och det är att jag saknar honom, min Anders, och att vi behöver vara nära varandra mer innan nästa unge kommer. Klistra ihop oss igen. 
 
  (null)