Novemberångesten

Krafs krafs, riv riv. Det här är det tredje inlägget jag börjar skriva de senaste dagarna, och vi får väl se om det här blir publicerat, eller om vi landar på några rader som sen ligger sparat som utkast. Det första påbörjade jag i något slags ambition att försöka förklara vad det är som pågår i kroppen och själen, men jag vet ju inte, och dessutom slog jag på första avsnittet av "36 dagar som hemlös" på Svt play när jag började skriva och då kändes allt, exakt allt, så futtigt. Vad är det som är så himla jobbigt liksom. Inget, i jämförelse med någon som levt 20 år på gatan och inte ens vet var han ska gå på toaletten. Såklart. Men jag har aldrig varit hemlös, jag vet ju bara att jag kan må bättre än jag gör nu, och då blir det nu jag befinner mig i jobbigt. 
 
Det jag ser är att varje november glesar allting ut. Jag har en femårsdagbok och nu är jag på fjärde året och när det oftast är fulltecknat de flesta dagar, är det återkommande tomt i november. Så blev det också i år. Jag skriver inte, jag backar. På instagram nästan tvingar jag mig själv att publicera grejer, för det är det jag gör, och då är det normalt. Jag försöker tvinga fram det normala och tvinga bort att det egentligen gör för ont. Krafs. Riv. 
 
Min blogg och mitt instagramkonto är öppet och jag vacklar ofta kring huruvida det är bra eller dåligt, eftersom jag vet att mina elever hittar mig, men de är inte målgruppen och jag kan inte anpassa mig efter att de ser. Jag kan inte censurera. Jag vill inte heller. Liksom jag för kampen för acceptans av min kropp och mitt utseende genom att publicera det precis som det är, för jag väl i någon mån samma kamp med mitt psyke. 
 
Tyvärr tycker jag fortfarande att det är så oändligt mycket fulare än mitt ansikte och gropiga kropp. Jag vill inte tycka det, jag tycker inte att någon annan som kämpar med själen ska känna någon som helst skam, och ändå skäms jag livet ur mig. För vad är det som är så himla jobbigt? 
 
Krafs, krafs, riv, riv. Ångest. 

Babysimmis

Nu har det gått en dryg månad sen jag sist skrev och jag har fått otaliga meddelanden från alla mina fans om att jag måste skriva. Skoja, Johanna som är uttråkad och väntar på bebis har frågat två gånger, men det värmer! 
 
Den stora frågan är förstås om jag börjat bära mitt barn i sjal eller shoppat tygblöjor än, men svaret är nej och nej. Jag bär ungen i selen till och från, men inte om jag inte måste för han är ju som bekant... tung. Vi var på babysim första gången igår (egentligen började det förra veckan men då var jag stört förkyld) och jag har aldrig sett så stora ögon på någon som på sim-tanten när jag berättade att han är 4.5 månad. "Men han är ju gigantisk!" Ja ja, han är maffig. Biffen. Bjässen. Tjock-Allan. Älskade älsklingspojken. Han kommer nog gilla babysimmet i alla fall, vi är bara 3 bebisar + mammor i gruppen. Lite skillnad från när jag och Anders gick med Bo på kvällstid och hela bassängen var full med typ 6-8 ungar och två föräldrar på varje unge, men jag önskar ju ändå att vi hade kunnat gjort samma med Allan för det är en stört mysig aktivitet att göra ihop. Dessutom tog alltid Anders Bo i omklädningsrummet och det är en logistik ska ni veta. En hal, tung liten sprattlare att hålla i ordning på och tvätta samtidigt som en ska tvätta sig själv och byta om, och hur tätt inpå ska en dra på dem världens minsta badbyxor för att förhindra olyckor osv. Jag gjorde typ alla rookie-misstag en kan göra, men vi löste det, och jag kom i tid för att hämta Bosseman på förskolan. En rolig grej med Bo just nu? Han har börjat laborera med språket på så vis att han lägger till -is på ord. "Ska vi åka till stanis?" 
 
 
Bosse & Anders i bassängis back in the day. 

Kookoo diaper lady

Jag insåg när jag hade avslutat inlägget igår att det kanske lät som att jag tycker att folk som kör med tygblöjor och sjalar sina barn är lite kocko, och det kan de ju visserligen vara, men inte generellt så nej. Det jag menade är att den tid och eventuell ekonomi det tar att sätta sig in i/prova sig fram till ett tygblöjesystem som funkar för en, vore kocko för mig att ge mig på just med tanke på nivån av prestationsångest (för det är väl det, det handlar om, allt det här - återkommer till det), samt att sjala just MIN tjocka onge kanske inte är optimalt med MIN onda kropp. Men det där fattade ju ni. Jag insåg också att de där eventuella inflammationerna jag nämnde igår, förmodligen är en direkt konsekvens av att jag just burit Allan länge i sele och skumpat runt här några kvällar på sistone. Förutom att det gör ont i höfterna och "kuddarna" bak på ryggen (precis ovanför rumpan), gör det också ont i ryggen och axlarna, särskilt mellan skulderbladen. Min vikarierande fysioterapeut Ellen sa att det dessutom är klassiskt att ha ont i just de kuddarna (ja, det är alltså muskler därunder) efter en graviditet beroende på hur en belastar en gravid kropp. 
 
Nu har jag brasklappat klart. 
 
Tygblöjor ja, hohojaja. Jag hade ingen aning! Jag tänkte att det handlar väl om märken som med allt annat, men tji fick jag. På sistone har mina vakna kvällar gått åt till att scrolla i dessa facebook-grupper och googla som besatt, så jag har väl redan lagt viss tid, och kanske landar jag i att jag vill prova i alla fall. Jag gillar idéen att minska på engångsartiklar överlag och helvete vad blöjor det går åt - skulle vi dessutom föräras med en till unge om några år sparas det ju i slutändan både på pengar och miljö. Men det finns alltså olika "system", olika typer av blöjor och det är all-in-ones och det är såna med byxor och ilägg och det är olika material på både byxorna runt om och iläggen, och för att inte tala om formen på det en lägger i byxan! Första gången jag insåg allt detta kändes det som att min hjärna brann. 

Igår somnade mina barn 19:30 (Bo) respektive 20:15 (Allan) men jag vågade inte säga något ifall jag jinxade det. Det spelade dock ingen som helst roll för idag var vi tillbaka på banan med det vanliga utdragna förloppet på 2-3 timmar och sisten somnade till slut klockan 22:25. Skona mig. 

Nämen det är väl klart att han inte åt soppan. Han åt en brödbit och skrek efter välling sen.