Den livliga modern

Jag ligger hemma med vad min barnmorska gamla Gittan misstänkte vara urinvägsinfektion. Sa hon i telefon. Jag har noll kiss-svid, eller den där känslan av konstant kissnödighet utan att kunna kissa, men sen 04-ish har jag skitont i hela livmodern. Aja, ska slänga in ett urinprov till lab imorrn och så får vi väl se. Det andra alternativet är nämligen att åka till gyn-akuten och det har jag noll lust med. Gud, vad folk gråter där. Plus! Om jag åker dit betyder det att jag tror att det är allvarligt och det vill jag inte tro. 

Gamla Gittan förresten, jag har sagt från typ dag 1 att jag måste byta barnmorska men än så länge har jag inte fått tummen ur. Hon är för luddig. 

Vad händer annars? Mitt barn har börjat sjunga sånger, typ flera ord i rad, och det är så gulligt att jag får spader. Han liksom förställer sin röst ibland också. Mitt andra barn röjer runt till och från, och vi längtar stört mycket efter nästa fredag när det är dags för rutinultraljud. Ett till är redan inbokat till vecka 32 på specialistmödravården, jag tror att det är ett sånt där tillväxtultraljud. Eftersom jag är snittad och livrädd för ett snitt till ska de kolla läget med hur maffig ungen verkar bli. Antar jag. Ju maffigare unge, ju mer arbete för livmodern när det är dags för förlossning, och min är ju redan i underläge med sitt ärr. 
Dagens bula. Vecka 18 nu!

Twice in a week eller once in a bluemoon

Jag fick ett sms från en kompis att hon läst min blogg och jag är ju så svag för smicker så här är jag igen! (Shout out, Amanda). 

Eftersom jag idag upplever vad jag uttryckt som "en gnutta energi" eller "någon form av livsvilja", och då med undertexten att det inte händer särskilt ofta, är det bäst att passa på. Jag kanske till och med skriver något positivt, så skit ner er, nu kör vi. Skit ner er? Håll i hatten. 

Och sen somnade jag. Bara sådär. 

Idag är det februari hörrni! Det verkar pissa ner ute men vad gör det när fucking JANUARI ÄR SLUT! 
(null)

Kass mage, kass blogg

Gud, mina storartade blogg-planer... När ska jag bli en mama-bloggare? Aldrig! med den här takten. Jag kan berätta att jag tänker på att skriva blogg varje dag. Exakt varje dag tänker jag på det. Och exakt ingen dag blir det av. Förrän idag? Jag har ju inte publicerat än. 
 
Det blir inte långt för klockan är snart halv 12 och jag är trött trots att jag sovit mer än vad jag gör när jag jobbar. Pga kass mage har jag inte jobbat den här veckan än, men jag ska försöka ta mig iväg imorgon eftermiddag på några timmar tillsammans med ledningsgruppen. Jag har ju trots allt fått behålla typ allt jag ätit idag, förutom frukosten som gick rakt igenom, och om jag ska vara helt ärlig så är ju "allt jag ätit idag" inte några normala mängder. 
 
Så. Nog om min äckliga mage. 
 
Eller låt oss ta ett annat perspektiv på magen! Den icke-äckliga delen, det vill säga den som innehåller en skitliten bebis som är en helt annan bebis än den som hunnit bli 20 månader och bor utanför magen. Hur vet jag det? För att hittills är allt helt annorlunda den här gången, och det kommer kanske inte fortsätta vara det, men jag tror ändå att det betyder att det är en annan unge. Jag tänkte ge mig på någon fullständig redogörelse för detta nästa gång jag bloggar om en månad eller så, men bara den här lilla detaljen att deppigheten inte går över. Eller tröttheten. Orkeslösheten. Jag är så trött på att vara trött. 
 
Hence, bara tänka på att skriva blogg istället för att faktiskt orka göra det. 

(null)
Bästa jag vet: sova med den där gosiga, gosiga ungen. Vad har jag gjort för att förtjäna en sån härlig och vacker unge? Fattar noll.

(null)
Bitter bulldog post ännu en totaltömning av mage.

(null)
Dagens lunch: dagsgammal blodpudding till honom och nudlar till mamman.